Börje växte upp i Västermo. Kvarntorp, Sågen och Andersro var namn på torpet där familjen hade ko och höns.
– Pannkaka och lervälling, så var min barndom, skrattar han när vi träffar honom och hustrun Birgit (de gifte sig 1947!) i den trevliga bostadsrättslägenheten i Flen.
Som alla andra unga män på 40-talet kom andra världskriget i vägen på många sätt. Börje, utbildad snickare och anställd vid Gustavsborgs, hamnade på Gotland – i sammanlagt 33 månader.
– Det var tufft förstås. Jag vevade lavettkanon i sidled, men när jag åkte in på sista beredskapsomgången såg jag till att få en annan tjänst.
Fick skördepermis
Mitt i eländet hade han i alla fall turen att missa Hansas undergång.
Börje var hemma på skördepermis när flera hundra mannar gick under sedan fartyget, som man tror, gått på en mina i Östersjön.
1944 började kriget gå mot sitt slut. Börje träffade Birgit och de kunde börja planera för framtiden.
– Jag hade bara drygt två kronor i timman i Gustavsborg så när Eskilstuna Modellsnickeri behövde folk flyttade jag in till stan och fick dubbelt betalt, minns Börje.
Snickeri i Västermo
Men trots lönelyftet hägrade det att bli sin egen och efter bara ett par månader köpte han tillsammans med en kollega det gamla ålderdomshemmet i Västermo och byggde om det till snickeri.
– 1966, efter 12 år tillsammans, köpte han ut mig och jag började söka efter något nytt. När gamla Folkets Hus i Hälleforsnäs blev till salu slog jag till och startade nytt snickeri.
Att Börje var en skicklig yrkesman vittnar flera möbler i lägenheten om. Ett golvur har tillverkats i fyra exemplar varav de tre andra finns hos sönerna Stefan, Mats och Leif.
– Jag var 82 år när jag tillverkade min sista produkt, en trappa.
Missade aldrig bandymatch
Paret Gunnarsson tillbringade 37 år i Hälleforsnäs och fick se hur orten sakta avfolkades i takt med att ”Bruket” gick allt sämre.
– Jag missade aldrig en bandymatch på Edströmvallen. Tänk vilka tider, tusentals på läktarna och ett riktigt bra lag att heja på. Jag är litet idrottstokig och ser det mesta på tv utom speedway och volleyboll. VM på skidor från Holmenkollen var en riktig höjdare.
Den egna idrottskarriären var av blygsammare format. Fotboll i Värhulta AIS, Stora Sundby GoIF och Tovhulta IF gav dock fina minnen:
– Jag var 13 år när jag debuterade som center i Värhulta 1934 och gjorde tre mål.
– Däremot var det inte så kul när vi Västermo-pojkar mötte Lillkyrka i en bandymatch. Vi fick stryk med 11-0 så det blev bara en match…
Kortspel med goda vännerna och grannarna Bengt och Gunborg Pettersson är stående inslag i vardagen. Ofta besöks också det närliggande biblioteket. En promenad ingår också i de dagliga rutinerna.
– Jag ser litet illa och brukar låna böcker med litet större stil. Tyvärr finns det inte så många, jag har nog läst de flesta, men jag hoppas att de får hem fler.