Alltså idén är ju helt oemotståndlig. Vad skulle hända om ett gäng forskare upptäckte något som otvetydigt pekade mot jordens undergång, och dessutom kunde förutsäga tidpunkten för apokalypsen?
Skulle upptäckten tystas ner av myndigheterna för att slippa en kaotisk sista tid? Och om nyheten ändå läckte ut, vad skulle hända då - skulle människor ens tro på den?
I brittiska tv-serien "Hard Sun" skapad av Neil Cross, utreder de två poliserna Elaine Renko och Charlie Hicks ett misstänkt självmord i London när de snubblar över ett usb-minne med uppgifterna om den förestående katastrofen.
Planeten Jorden är dömd. Bara fem år återstår.
Poliserna beslutar sig för att gå till medierna, och nyheten kablas först ut. Sedan tystas den ner och reportern som gjorde avslöjandet förlöjligas och avskedas. Därefter jagas Elaine och Charlie av en underrättelseagent som inte skyr några medel för att få tyst på dem.
Under tiden har en massa paranoida domedagsprofeter snappat upp att apokalypsen är förestående och normaliteten och moralen i samhället utmanas när de sprider skräck och fasa.
Problemet med den här serien är inte att den inte är spännande. Det är den, med råge till och med. Problemet är att Elaine och Charlie har så mycket personligt bagage att det intressanta grundkonceptet för serien nästan blir en bisak.
Deras misstro mot varandra, allt våld de brukar, moralen de tappar, allt gör att man missar chansen att på djupet utforska vad som händer med människor som får veta att tiden är utmätt.