Med andra ord, det var fullt. Kvällens artist blev känd genom programmet Jills veranda och även de som inte lyssnat på skivorna har nog ändå hört om killen som bott under en bro men fått en ny karriär.
Svenskarna älskar alla som slåss ur underläge, men det visade sig snart att Doug Seegers hade mer att erbjuda än en gripande historia och dito låt, ”Down to the river” - som han dock åkte på att spela två gånger samma kväll, på begäran…
Seegers visade att han är en bred artist, ödmjuk och nära publiken med ett tight och bra kompband bestående av gissningsvis hälften så gamla svenska musiker som även lyfte låtarna med sitt körande. Martin Björklund spelade fiol och sjöng samtidigt, vilket tydligen är möjligt. Simon Wilhelmsson på trummor fick briljera i ett solo och det syntes inte minst på basisten Jonas Lindberg att allihop hade smittsamt roligt på scen.
Med två Hank Williams - låtar kom prärievagnen in och strupjoddlandet som gjorde de riktiga countryfansen glada. Det ledde till spontant handklappande. Hank Williams, berättade Doug Seegers från scenen, var den som lärde honom sjunga och spela gitarr via en försvunnen fars kvarlämnade skivsamling. För oss utan cowboyhatt var det kanske lite skönt att Seegers inte stannade just där.
Kvällen visade nämligen att country kan vara mycket mer än det som vanligtvis når hit och som en del nog uppfattar som lite sentimentalt. Ofta drog låtarna åt det rockiga hållet, men även gospel, rythm n’ blues och rockabilly fick sin plats och allt på Doug Seegers speciella sätt. Covers på storheter som Elvis och Bill Haley varvades med eget material.
Låtar som ”Walking on the egde of the world” och ”Before the crash” är starka och det är lätt att föreställa sig dem klättra på listor, för båda är mäktiga och medryckande. Även rockabillyinspirerade ”Road Rage” innehöll ett muntert vemod som verkar vara Seegers signum.