När Doug Seegers pratar om Gud gör han det på det där amerikanskt självklara sättet som vi sekulariserade svenskar har lite svårt att hantera. Utan ett spår av ironi berättar han om barnatron som följt honom hela vägen, ner i avgrunden och upp igen. Och om hur Gud funnits med honom hela vägen.
– Min mor fostrade oss till kristna. Vi gick till kyrkan, det var en del av vårt liv. Jag skulle inte klara mig utan min tro.
Men hon spelade countrymusik också, mamma Seegers. På ståfela. Och framförallt hade hon en jättelik skivsamling med country och bluegrass. Och ett band ihop med pappa Seegers, som dock försvann ut ur unge Dougs liv när han inte var äldre än åtta år.
Doug Seegers växte upp på Long Island utanför New York, plaskade i Atlanten på somrarna "jag var en beachboy när jag växte upp", klinkade på mammas gamla gitarr och bildade eget band i tonåren. Sen vidtog det sena 60-talet med allt vad det innebar av heroin, LSD och andra substanser som rätt omgående tog livet av en del av hans kamrater. Doug Seegers klarade sig, men livet har inte saknat dalgångar.
Jobbet som snickare och familjen han skaffat sig lämnade han bakom sig och hamnade så småningom i countrys stad framför andra, Nashville, Tennesse. Spelade för att få ihop till mat, sökte sig till kyrkornars soppkök när pengarna tröt och sov där det föll sig.
– Det stämmer att jag var hemlös, men jag föredrar att se det som att jag var fri, som de vilda djuren.
Det var i en av Nashvilles bespisningar för hemlösa som svenska sångerskan Jill Johnsons TV-team sprang på Doug Seegers inför serien "Jills veranda", första säsongen sändes våren 2014.
– Jills folk ringde upp kvinnan som drev det soppkök jag brukade gå till och ville veta om hon kunde tipsa om någon musikant. Det var så vi först fick kontakt.
Jill Johnson fastande genast för Dougs låt "Going down to the river" och resten är en rätt osannolik historia om hur en ditintills helt okänd gatulirare kliver rakt in i den svenska tv-publikens hjärtan och plötsligt, på andra sidan 60-strecket och på andra sidan jordklotet får en helt ny karrär.
– Ja, det var så snällt av Jill att låta mig få följa med på hennes turné det där första året, säger Doug Seegers som vid det här laget gör sin femte sommar i Skandinaven och återvänder dessutom om höstarna för att ge julkonserter i kyrkorna.
Numera turnerar han även en del i USA och nyligen spelade han in ett album med nya låtar som ges ut till hösten.
– Jag måste se till att få fram lite nytt material så att musikerna vill stanna med mig, säger Doug Seegers och framhåller att han bara har svenskar i sitt band.
– Det är jag stolt över, bättre musikanter går inte att få tag på.
Eskilstuna har funnits på Doug Seegers turnékarta varje år sedan genombrottet, fredagens spelning är hans femte sedan genombrottet med "Going down to the river".
Vissa källor hävdar att du är synlig i stan även när du inte jobbar. Har du skaffat dig en anknytning hit?
– Jag har en god vän som jag brukar besöka här när jag inte är på turné. Men jag reser alldeles för mycket i jobbet för att någon skulle vilja satsa på ett förhållande med mig. Det är lite frustrerande, men kanske blir det annorlunda på några års sikt.
På frågan om vilka artister han ser upp till svarar han utan att tveka: The Beatles.
Men ändå föredrar du country?
– Ja, den berör mig på ett personligt plan. Jag växte upp med den, den berättar nästan alltid något om livet, både om glädje och smärta. Countrymusik kan faktiskt vara både helande och terapeutisk.