Det betyder att det är två år kvar till det är dags att fira 50 år sedan världens första riktigt stora manifestation för fred och frihet.
En musikfest som så här i efterhand lär ha bevittnats av miljoner och åter miljoner, men som samlade ihop ofattbara 400000 människor i den del av New York som också går under namnet White Lake. En fest som skribenterna på Rolling Stone kallade epokgörande.
Annonserna var ganska blygsamt formulerade och lär bara ha kungjort att man från arrangörernas sida tänkte sig ”3 days of peace and music”.
Man hoppades förstås att de flesta av den tidens toppartister skulle dyka upp. Men fick de förhinder fick man väl lägga om i schemat bara.
Väldigt avspänt, väldigt tilltalande. Och än i dag kan man titta på scener från festen, där bland många andra Canned Heat sjöng "Going up the country” och fick en massa nya kompisar.
En kille rusar upp på scenen, kramar om sångaren Bob Hite mitt under ett pågående gitarrsolo, snor en cigarett ur paketet som Hite har i bröstfickan på skjortan, får hjälp att få eld på den, delar ut en ny kram och lämnar förmodligen scenen med ett frejdigt "Far out, man".
Hade det hänt i dag hade fyra säkerhetsvakter brottat ned både Hite och hans nya kompis och sannolikt också hunnit puckla på de fem människor som möjligen försiktigt närmat sig skådeplatsen och troligen haft något att invända mot tilltaget.
Andra tider i dag. Men vi kanske behöver få tillbaka lite grand av augusti 1969 lagom till augusti 2019. För det är inget som säger att vi måste släppa de grundläggande idealen.
Du får idén, ta den och skissa ned ett förslag på en fest i tre, fyra dagar som syftar till att hylla freden och musiken. För inget säger att nästa klassiska festival måste arrangeras i just Woodstock.
Skapa en sådan där happening som gör det omöjligt för de flesta människor att gå tillbaka till en helt vanlig vardag igen. Ett sådant där riktigt landmärke som folk tvingas analysera i åratal efteråt.
Någonting ditåt.