På torsdag kväll kommer Dick Harrison, professor och författare, till Jäders kyrka för att berätta om statsmannen som ligger begravd under kyrkans kor.
"Axel Oxenstierna - europé, statsarkitekt, sörmlänning" är temat och i sin senaste bok, "Ett stort lidande har kommit över oss", skriver Dick Harrison om trettioåriga kriget, en tillställning rikskansler Oxenstierna i högsta grad var involverad i.
– Han var konstant närvarande överallt, känd och respekterad i hela Europa och på jämbördig fot med varenda monark. I praktiken var det han som styrde Sverige i flera decennier och självklart tog han rollen som överbefälhavare när vi drog ut i fält under stormaktstiden.
Dick Harrison kallar Oxenstierna för "en multibegåvning som arbetade konstant" och det är inget professorn själv har hittat på:
– Nej, allt han sysslade med går att spåra i dokument och i hans egen omfattande korrespondens.
Meritokratin var Oxenstiernas påfund och han var själv ett levande exempel på hur en kreativ och hårt arbetande själ kunde ta sig upp till samhällets topp utan att, vilket oftare var brukligt vid denna tid, vara född med guldsked i munnen.
– Men han grundade också en rad svenska städer. I knallebygdens Västergötland fanns skattesmitarhålet framför andra. Där uppfann han Borås för att staten skulle kunna reglera handeln. Göteborg var också hans idé, liksom länen och ämbetsverken.
En sådan handlingskraftig sälle alstrar förstås en hel del anekdoter, påpekar Dick Harrison och delger oss en:
– Under trettioåriga kriget allierade sig Sverige med Frankrike och för att platta till Oxenstierna en smula gav kardinal Richelieu den franske ambassadören i Stockholm order om att tilltala rikskanslern på franska. Vid den här tiden var det annars latin som gällde. Oxenstierna fanns sig dock och svarade på - finska. Av ren djävulskap.
Men hur hamnade han i Jäder?
– Liksom andra mäktiga män vid den här tiden hade han stora förläningar över hela landet. Men Mälardalen favoritområdet och Fiholm en älsklingsplats. Han valde helt enkelt att bygga sig ett mausoleum i Jäders kyrka. Det var inget ovanligt. Släkter som Stenbock, Brahe och de la Gardie byggde också minnesplatser över sig själva i olika kyrkor.