Branden vid Backaplan i Göteborg för 20 år sedan är en av Sveriges värsta katastrofer i modern tid.
Den härjade i en föreningslokal i en före detta industrifastighet. Den 29 oktober 1998, på torsdagskvällen under höstlovet, hade man hyrt ut i andra hand till arrangörer som ordnade diskotek.
Det fick vara högst 150 personer i lokalen. Men när det började brinna fanns mellan 340 och 400 ungdomar på det tillfälliga diskoteket.
Fyra unga män dömdes senare för att tillsammans ha tänt eld på möbler, som stod i trapphuset där lokalen hade sin nödutgång. Att branden var anlagd gör den ovanlig, i jämförelse med liknande händelser världen över. Men i stora drag finns ett mönster som går igen.
– Det finns inget som talar för att en sådan här katastrof inte upprepas. Runt om i världen drabbas nattklubbar och stora privata fester fortfarande av svåra bränder, säger Mattias Delin, brandingenjör på Brandskyddsföreningen.
– Det tragiska är att man läser om ungefär samma saker varje gång. Det var väldigt mycket folk, kanske fyrverkeri inomhus, och det var personal som inte klarade att hantera situationen. Det skiljer sig inte jättemycket från våra två liknande bränder i Sverige, säger Delin.
Förutom katastrofen vid Backaplan syftar han på branden på stadshotellet i Borås 1978, då 20 personer omkom.
Efter en så tragisk och dramatisk händelse som branden för 20 år sedan höjs medvetandet om liknande risker – hos myndigheter, fastighetsägare, arrangörer och allmänheten. Efter branden vid Backaplan ringde till och med svartklubbar till räddningstjänsten i Göteborg och ville ha brandinspektion.
– Men så går tiden, och man sänker garden på något sätt, säger Peter Johansson, enhetschef för brandskydd och tillsyn på räddningstjänsten.
– Om något liknande kan hända igen? Tyvärr måste jag svara ja, säger Johansson.
Hans intryck är att många rejvfester, svartklubbar och liknande hålls i lokaler som inte är brandsäkra för arrangemang med många besökare.
Att tänka på hur många som ryms i själva festlokalen räcker inte. Det måste också finnas flera bra vägar ut, om något händer och man måste utrymma.
När polisen åker till något arrangemang som saknar tillstånd följer räddningstjänsten ofta med. De tittar främst på utrymningsvägar och att materialet i golv, väggar och tak inte är brandfarligt. Ibland tvingas myndigheterna avbryta festandet av rena brandsäkerhetsskäl.
Men alla kan bättra sig.
– Vi har haft svartklubbsarrangörer som skaffat bygglov och nu driver regelrätt verksamhet, säger Peter Johansson.
Å andra sidan är tillstånd ingen garanti för säkerhet.
– Det är inte så enkelt som att lagliga verksamheter är bra och de olagliga dåliga, tycker Mattias Delin på Brandskyddsföreningen.
– Personalen i en verksamhet måste veta hur man ska hantera en nödsituation med en utrymning, framhåller han.
Många lagar och regler skärptes eller förbättrades i ett myndighetsarbete som startades efter katastrofen på Hisingen. En viktig punkt var att klargöra fastighetsägarens ansvar, och hyresgästers ansvar i förhållande till det. Att använda lokaler på ett annat sätt än de godkänts för innebär alltid risker.
Även byggregler ändrades, bland annat om användning av eldfängda linoleummattor.
Räddningstjänsten omprövade också sitt sätt att arbeta.
– Nu åker vi direkt ut med flera enheter när det finns oklarheter om larm vid brand i fastighet. Visar det sig vara av mindre omfattning, så kan vi växla ner, säger P-A Lindfeldt, nu insatsledare på räddningstjänsten i Göteborg, som var en av de första brandmännen på plats vid diskoteksbranden.
Man har också utvecklat larmcentralens sätt att ställa frågor till dem som ringer, ibland i panik, för att snabbare få koll på vad som hänt och var det sker.