Andelen kvinnor som talade under Styrelseakademiens årliga evenemang är inte representativt för hur verkligheten ser ut i alla styrelser där ute. Men det fanns i alla fall dem som hade modet att släppa fram både styrelseproffset Meg Tivéus och framgångssagan Mara Maric.
När Meg Tivéus slutade arbeta operativt (sista vd-posten var den för Svenska spel) började hon ägna sig åt styrelsearbete. Med glimten i ögat delade hon med sig av många träffsäkra slutsatser från sin digra erfarenhet. Hon pratade bland annat om ett ämne som flera talare återkom till: vikten av att veta vad ägarna vill.
-På svenska spel var ägardirektivet: ”Tjäna så mycket pengar som möjligt, men vi vill inte ha spelberoende.” Det var i alla fall tydligt, sa Meg ironiskt.
Meg betonade att styrelsearbetet ser olika ut beroende på vilken typ av ägare det är. Kommunalägda och landstingsägda bolag kan vara komplexa eftersom de ändras beroende på den politiska majoriteten.
Själv föredrar hon private equity-ledda bolag, eftersom de är engagerade ägare. Flera talare återkom senare till problemet med passiva ägare.
För vissa bolag passar det bättre med ett advisory board istället för en styrelse. Meg sitter i sådana också, eftersom hon lär sig mycket där. Ersättningen är dock låg.
-Bjud mig på middag, brukar jag säga. Eller i värsta fall ett glas champagne.
Ett av styrelsens uppdrag är att tillsätta och avskeda en vd. Det sistnämna önskade Meg kunde vara mindre dramatiskt och mer som en naturlig händelse. I en styrelse bör det enligt Meg inte sitta för många personer, för då blir inte arbetet konstruktivt. Dessutom gav hon det oväntade rådet att festa tillsammans.
-Sup ihop styrelsen minst en gång per år. Man måste lära känna varandra privat, sa hon.
Tills sist nämnde Meg två modeord: Dels CSR, alltså corporate social responsibility – företags samhällsansvar. Dels innovation, ett ord som ofta misstolkas en aning.
-Innovation behöver inte vara nyskapande. Det kan handla om att göra det man gör men lite bättre.
Mara Maric berättade om hur hon som flykting från Bosnien, tog ansvar för sin integration, lärde sig språket, tjatade sig till en praktikplats på ett träföretag och blev dess vd två år senare.
Först tackade hon nej till posten, men ändrade sig eftersom styrelsen trodde på henne.
-Tro på dig själv. Man måste veta vad man vill i livet och ta steg för steg framåt, sa hon.
I dag har hon till och med köpt Orsa Lamellträ. Hon har även flera styrelseuppdrag och konstaterar:
-Du sitter inte i en styrelse, du arbetar i den.
Mara har ett oväntat sätt att välja sina styreleuppdrag – hon väljer bara styrelser med bara män.
180 personer besökte evenemanget som hölls på Elite Stadshotellet. Dagen bjöd på flera karismatiska talare, bland annat entreprenören Olle Bodelius som berättade hur han lyckligtvis skaffade en styrelse till sitt företag – till slut. Tillsammans med sin externa styrelseordförande utformade han en så kallad exitstrategi. Olle visste att han ville gå vidare en dag och hittade en lämplig köpare.
Satish Sen och Bengt Lejsved ligger bakom boken Styrelsefällan. De delade med sig av fyra fall där styrelsearbetet inte fungerat och vilka konsekvenser det fått. Bristen på ägardirektiv och en inkompetent valberedning var några av fallgroparna de pratade om.
När man utser en styrelse gav Satish och Bengt rådet att se vilka som fått utmärkelsen Guldklubban och under dagen tillkännagavs regionen Mälardalens nominering till årets utnämning. Det blev Anna-Lena Nyberg, ordförande på Gerdin Components i Västerås.