Dungen släpper nu sitt efterlängtade sjunde album. Detta efter fem års tystnad. Med sin proggiga tappning av psykrocken har de blivit internationellt kända och hyllade, och är ett av få svenska band som har lyckats med det sjungandes på modersmålet.
Med "Allas sak" tar Dungen ett steg närmare poppen. Man kan tänka sig att deras samarbete med Anna Järvinen, och frontmannen Gustav Ejstes inblandning i den nystartade poporkestern Amason, har haft påverkan på låtskrivandet och bandets musikaliska uttryck.
De instrumentala utsvävningarna finns kvar men har fått ge plats åt mer konkreta låtstrukturer och Ejstes texter. Lyriken har en ärlig och rättfram yta men inrymmer därunder andra verkligheter och djup.
Första halvan av albumet är betydligt starkare än den andra. Öppningsspåret bjuder på Dungen som vi är vana vid att höra dem, men kastar oss därefter in i "Den sista festen" och vi har nog aldrig hört denna kvartett bjuda på sådan musikalisk glädje.
Albumets höjdpunkt finns dock i låten "En gång om året". Ejstes axlar rollen som vemodet själv och Reine Fiskes gitarrspel är så hjärtskärande som det bara kan bli. Det må nog vara det vackraste jag hört i år.
Leo Bodén