Bandets musikaliska motor heter Svante Paulsson. Vi träffar honom i replokalen i Eskilstuna en förmiddag ett par dagar innan albumet ska släppas.
På golvet står en väska full med vadderade kuvert adresserade till vänner, bekanta och branschfolk som ska få fysiska cd-skivor.
På strömningstjänsterna ligger låtarna redo att släppas och i sociala medier väntar en professionellt inspelad video till en av låtarna på albumet. Dessutom är releasepartyt på Kvass i Eskilstuna färdigplanerat. Där kommer bandet att bjuda på livespel i en avskalad unplugged-version.
[youtube id="oP5uEQ-CWRo"]
Det som slår en mest när man träffar Svante Paulsson är dock inte att han verkar ha järnkoll på detaljerna inför debuten. Nej, det är att han är så glad.
‒Jag är skitglad och entusiastisk. Jag har hållit på med det här så länge, säger Svante Paulsson.
Låtarna på albumet är tillkomna under tio år, och bandet Dusky Fields tog tid på sig att hitta sin form.
‒Det har tagit fem år och åtta medlemmar, kan man säga. Nu är vi tre sköningar som vill samma sak, vi har tydliga roller, säger Svante.
"Sköningarna" är Adrian Holmström på bas och sång och Niklas J. Blixt på trummor.
Adrian Holmström har ett förflutet som saxofonnist och jazzmusiker och precis som Svante undervisar han i musik. Niklas J. Blixt är professionell studiotrummis som lägger trummor på andra musikers inspelningar.
Svante Paulsson själv började som klassisk gitarrist på spansk gitarr. Numera är det dock elgitarren och rock och pop som gäller.
‒Min musik har influenser från brittisk punk men även mer finstämd pop som Coldplay och en del americana och folkrock, säger Svante och räknar upp artister som The National, Laleh, Fever Ray och Franz Ferdinand som inspirationskällor.
Efter lördagens albumrelease har bandet bara en sak i sikte. Att spela live.
‒Nu ska vi ragga spelningar, säger Svante Paulsson.