Nu säger han att de senaste sju månaderna är de lyckligaste i hans liv.
– Till slut har jag fått ett svar på varför jag alltid känt mig annorlunda och aldrig fått några vänner. Jag har fått en identitet och det känns befriande.
Torstens problem har följt honom hela livet. Allt han skulle göra tog mycket längre tid än för andra.
– Jag tog studenten vid 22 och det tog sex år för mig att klara en fil kand.
Svårt med det sociala
Svårast har ändå de sociala kontakterna varit. Han förstår inte abstraktioner, är väldigt konkret, saklig och rättfram, vilket ofta missförstås av omgivningen. Han klarar inte heller närhet, starta ett samtal är svårt och mingla är omöjligt.
Dessutom hade Torsten Fridberger under många år problem med alkoholen. Sedan fyra år är han emellertid helnykter:
– Det är jag mest stolt över. Trots mitt handikapp i form av aspergers klarade jag att ta mig bort från drickandet.
För ett år sedan blev Torsten utredd av psykologen Steve Berggren:
– Jag hade länge förstått att något inte stämde, men aldrig fattat vad det var. Nu fick jag plötsligt svar på allt.
Trots sitt handikapp klarade Torsten ett kvalificerat arbete som forskningsingenjör vid SVA i Uppsala. Sammanlagt jobbade han 28 år – oftast i ensamhet i en steril miljö som cellodlare.
– Det passade mig. För en person med asperger är det jätteviktigt med rutiner
Nyligen tvingades han sluta sitt jobb inom ASS – Strängnäs kommuns arbete- och sysselsättningsprojekt.
Hade gärna fortsatt
– När man blir 65 faller man ur systemet. Tråkigt nog. Jag hade gärna fortsatt. Kände mig både välkommen och behövd. Hur det ska bli utan att ha något göra vet jag inte.
En tanke han leker med är att få resa ut och föreläsa om asperger och de problem som följer i spåren:
– Jag har kontakt med Asperger- och autismförbundet. Förhoppningsvis kan det bli något så småningom.
Nu är det datorn och musik som gäller. Torsten har kontakt med 27 personer på Facebook och i radion är det dansmusik dygnet runt.
– Det är lugnande att lyssna på.