Den 10 januari forslades en oförsÀkrad Volvo med p-böter frÄn Köpmangatan till kommunens inhÀgnade uppstÀllningsplats pÄ Kungsgatan, i enlighet med parkeringslagen (se faktaruta). Bilen Àgs av en Eskilstunabo som flera gÄnger dömts för diverse brott.
Den 14 januari fick kommunens obemannade uppstÀllningsplats pÄ Kungsgatan pÄhÀlsning. De förstÀrkta portarna, lÄsta med ett rejÀlt hÀnglÄs hade rammats. Bara Volvon saknades.
â Polisen gjorde ett bra arbete, sĂ€krade spĂ„r och dna frĂ„n en fimp, berĂ€ttar Arto Sipola, teknisk handlĂ€ggare pĂ„ kommunens trafikavdelning.
Vid ett par tillfÀllen dagarna efter sÄgs bilen köra runt i Eskilstunatrafiken. Polis larmades men hjÀlpen kom antingen för sent eller inte alls. I februari meddelade polisen att förundersökningen lÀggs ner.
För en mÄnad sedan var det dags igen. Efter en tids korrespondens mellan trafikavdelningen och ett företag, och ett förelÀggande om omedelbar flytt, hÀmtades tre slÀpkÀrror, utrustade med reklamskyltar, frÄn olika platser i Eskilstuna. Beslutet hade föregÄtts av stundom agiterade samtal mellan Arto Sipola och en person som sade sig företrÀda bolaget.
â Jag skulle passa mig jĂ€vligt noga, vi hade ingen rĂ€tt att flytta slĂ€pen menade man, berĂ€ttar Sipola.
Bolaget som slĂ€pkĂ€rrorna var registrerade pĂ„ vĂ€nde sig till tingsrĂ€tten med en begĂ€ran omâinhibition. TingsrĂ€tten gick dock pĂ„ kommunens linje. TvĂ„ dagar efter bortforslingen meddelade en annan man att han ville ha tillbaka kĂ€rrorna, han hade nĂ€mligen köpt dem.
â Visst sa jag, det Ă€r bara att betala för bĂ€rgning och förvaring, och vi enades om att trĂ€ffas.
Men det blev inget möte. En kvÀll följande vecka rapporterade Securitas att uppstÀllningsplatsen haft pÄhÀlsning igen. LÄset hade demolerats och de tre kÀrrorna var försvunna. Stölderna polisanmÀldes och Àven den hÀr gÄngen lyckades kommunens personal att lokalisera stöldgodset före polisen. De tre kÀrrorna, med bortplockade registreringsskyltar, stod i en lokal tillhörande företaget som förelagts att flytta dem.
Polis tillkallades och med hjÀlp av chassinumret kunde de identifieras. Detta skulle möjligtvis kunna tolkas som att nÄgon fastnat med fingrarna i syltburken. Men icke. Efter beslut frÄn en förundersökningsledare vid Sörmlandspolisen lades utredningen ner. Enligt en uppgörelse som gjordes pÄ plats sÄ ska bolaget i stÀllet betala för bÀrgning och förvaring, precis som om kÀrrorna hÀmtats ut pÄ ett korrekt sÀtt
Arto Sipola fick förklaringen att det inte var samhÀllsekonomiskt försvarbart att fortsÀtta med utredningen.
â I min vĂ€rld Ă€r det kriminella handlingar, och nu har tvĂ„ utredningar lagts ner. Det kĂ€nns som en krĂ€nkning, ett hĂ„n mot samhĂ€llet. Busarna skrattar Ă„t oss.