Vad får vi höra?
– Der blir jag och mitt svängiga band och vi kommer lägga tyngden på mina senaste album, men även spela en del lite äldre låtar. Kommer arr bli mysigt!
Senaste albumet har namnet "Debris" – som ju betyder spillror eller skräp på engelska – varför? Spillrorna efter stormen?
– Ja precis, det kan man säga. "Debris" är ett systeralbum till "Here Comes the Storm" som jag släppte i höstas. "Debris" släpps i en limiterad upplaga som är handnumrerad av mig personligen och består av massa gött bonusmaterial.
Sist du var här hette du fortfarande Sigvardsson, nu har efternamnet ramlat bort och du har blivit Elin Ruth – vad hände?
– Jag var faktiskt i Eskilstuna och spelade så sent som i höstas - som Elin Ruth. Vad hände... Ja, massor har hänt med mig både personligt och musikaliskt under de senaste åren! Att jag bytt artistnamn ser jag dock inte som någon speciellt stor milstolpe.
Markerar det något särskilt?
– Ruth är ett släktnamn som kommer från min gammelmormor. Jag tycker det känns fint att lyft fram namnet, och det är även väldigt skönt att ha ett namn som artist och ett annat privat.
Några komplikationer?
– Självklart är det väl att göra det lite svårt för sig själv, att ändra namn mitt i karriären. Men de som gillar min musik har förhoppningsvis även koll på vad jag kallar mig.
Ditt debutalbum producerades av Lars Winnerbäck, men sedan dess har du producerat själv. Fördelar och nackdelar?
– Oftast producerar jag tillsammans med mitt band. I de två senaste albumen har dock Torbjörn Eliasson, min keyboardist, haft en stor roll i produktionen, vi jobbar otroligt bra ihop. Jag tror att det passar mig bra att inte ha så hårda tyglar, jag spelar alltid in egna grund-demos hemma först för att ge bandet en idé, men sen tycker jag om att vara spontan och kreativ i studion. Trots att jag är väldigt DIY- do it yourself - med allt från att driva mitt eget skivbolag till att skriva min egen musik till att bära mina egna gitarrer och köra turnébussen, så skulle jag inte säga att jag står för allt på egen hand. Jag skulle aldrig klara mig utan alla fantastiska musiker, vänner, entusiaster och proffs som är inblandade i inspelnings- och turnéprocessen. Man kan väl säga att jag är "spindeln i nätet", medan de andra är oumbärliga, mycket värdefulla komponenter. När jag jobbade med ett stort skivbolag i början av 00-talet kändes det nästan tvärtom. Som att de var spindeln och jag nån slags komponent. Det är totalt bakvänt och fel.
Till skillnad från Winnerbäck skriver du på engelska. Någonsin funderat på att skriva svenska texter?
– Ja, det har jag funderat på, men än så länge har det stannat vid just en fundering.
Hur gör du rent konkret när du gör din musik? Plinkande tillsammans med en gitarr, eller?
– Ofta skriver jag på gitarr eller piano och text och musik brukar komma ganska parallellt, åtminstone till en början. Jag tycker om opretentiösa miljöer, och jag är impulsiv och totalt öppen när jag skriver. Momentum är viktigt. Jag vill inte polera låtarna för mycket i efterhand, det slutar ändå bara med att jag får prestationsångest - och en lite sämre låt, haha.
Är Bob Dylan fortfarande husgud?
– Ja, han har en stående plats bland mina husgud.
Har du flyttat tillbaka till Sverige, eller bor du kvar i New York? Fördelar och nackdelar med Queens kontra Stockholm?
– Ja, vi flyttade tillbaka för ett par månader sedan. Än så länge känns det bra, men vi får se hur länge vi stannar i Stockholm. Queens är ett av de mest multikulturella områdena i hela världen, och det är det finaste jag vet. Det skapar så mycket liv, brinn, god mat, kultur och vänskap. Stockholm och Sverige är ju tyvärr lite mer homogent och vaniljsmakande, men har å andra sidan en natur som jag har svårt att vara utan.