Tänk vilken grej om alla tränare som tror att de ska kunna yttra en mening som:
Må skägget växa inåt på dig, din lurk, hur i hela fridens namn gick det till när du fick din domarlicens, istället hör sig själv kärvänligt bara yttra:
Det var lite olyckligt att du dömde fel där, men jag vill ändå att vi skiljs med min reservationslösa förhoppning att din kväll blir riktigt bra och att din nattsömn blir god.
Och självklart fixar en liten manick så att tonläget finjusteras så det inte dryper av syrlig sarkasm.
Vore inte det en affärsidé där man rent av kan anlita en idrottsman Per Fosshaug som får gå ut och torgföra uppfinningen. Jag kan nästan höra honom yttra orden:
Mitt liv har tagit en ny vändning sedan möjligheten för mig att yttra mitt hjärtas mening omöjliggjordes av den här lilla manicken.
Den stackars tårögde Luleåtränaren i hockey hade sluppit bära hundhuvudet dagen efter sitt katastrofala yttrande med vetskapen att han gjort en allt utom klockren sorti.
För även om han i sak hade helt rätt, det var fel av domaren att döma bort målet, så missade han chansen att gå till historien som en storsint och överseende tränare när han lät bli att yttra orden:
Det är mänskligt att fela, en domare kan självklart inte se allt som händer hela tiden. Felet var helt vårt eget. Vi skulle gjort många fler mål så vi haft råd att få ett mål eller två bortdömda. Och ingen eller inget kan få mig att byta uppfattning i denna fråga.