En fråga om offentlighet

För några dagar sedan kom åtalet mot den 29-åring som misstänks för mordbranden på Statt i Eskilstuna.
Därmed blev polisens förundersökning offentlig. Eller rättare sagt skulle bli offentlig.

Övrigt2009-09-19 13:49

Men nu är det så att rättsväsendet inte alltid vill att allmänheten ska få ta del av alla detaljer – trots att det är viktigt för att få insyn i till exempel polisens arbete. Vi talar om den så kallade offentlighetsprincipen.

Att visst material beläggs med sekretess är i och för sig inget konstigt. Personer måste skyddas av olika anledningar. Det är självklart.
Nej, det jag kommer berätta om nu är myndigheters ovilja att släppa ifrån sig material, trots att det inte råder sekretess.

Den här gången visade det sig vara extra svårt.
I utredningsmaterialet kring Statt-branden finns det en hel del filmer från övervakningskameror i Eskilstuna. Precis som alla stillbilder, förhör och teknisk bevisning är filmerna en del av förundersökningen – och alltså offentligt material när åtal väl väckts.
Men när jag vände mig till polisen i Eskilstuna för att få ut det rörliga bildmaterialet stötte jag på patrull. Filmerna skulle inte lämnas ut.
På frågan om varför blev svaret: ”så är det bara”.

Jag beslutade mig för att överklaga det underliga beslutet – och bara några minuter senare hörde polisen av sig och sa att jag skulle kunna få en av filmerna – utan att jag ens hunnit överklaga.

Samtidigt hade jag vänt mig till tingsrätten i Eskilstuna. Hos dem finns nämligen också polisens förundersökningsmaterial tillgängligt. Och eftersom det materialet inkommit från en myndighet till en annan var saken biff – alla filmer var offentliga.
Åtminstone trodde jag att de skulle vara det.

I stället visade det sig att domstolen inte ville släppa ifrån sig materialet så lättvindigt som den enligt lag ska göra.
”Det här är ju en moralisk fråga. Materialet ska ju användas under rättegången och det ska väl inte komma ut innan dess…”
Så resonerade tingsrätten.

Men materialet var inte sekretessbelagt och det fanns absolut ingenting som hindrade att det utlämnades till allmänheten och pressen.
Jag drog en suck och förklarade att jag struntade i moralpredikan och ville ha ut materialet. Och naturligtvis fick jag det.

Bara några timmar efter att Statt-åtalet lämnats in till tingsrätten kunde man titta på flera av filmerna på Eskilstuna-Kurirens hemsida.
Men innan dess hade rättsväsendet på flera tveksamma sätt försökt undanhålla information för allmänheten.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om