Fredagskvällens hyllning till Toots Thielemans, som 94 år gammal gick bort i augusti förra året, bjöd på en skön samling låtar, många av dem hämtade direkt från Thielemans variationsrika repertoar. Och vem skulle vara bättre lämpad att leda hyllningskören än unge munspelsvirtuosen Filip Jers. Vid sin sida denna afton har han pianisten Claes Crona, som redan som sjuttonåring för hela 50 år sedan, spelade med Thielemans på kulturhuset Nalen i Stockholm. – Genom åren spelade vi sedan tillsammans ett flertal gånger, berättar Crona. – Under 2000-talet var jag med på inte mindre än sex Sverigeturnéer med Toots.
Filip Jers inleder kvällens konsert med skönklingande tretaktaren ”Someday my prince will come” inlånad från Disney’s film ’Snövit och de sju dvärgarna’. Blandningen fräck ansats och skör melankoli blåser nytt liv i den gamla filmlåten. Melodin naglas fast med naturlig självklarhet trots att tonspråket är mjukt resonerande. Det är något speciellt med munspelstonen. Den är så innerligt kroppsnära, tätt sammankopplad med andningen. Den är vek och böjlig men på samma gång obetvingligt stark och kompromisslös. Vi njuter av det sköna munspelssoundet och Jers fina tolkning av balladerna ”For my lady”, ”Sultry serenade”, ”Stardust” och Ellingtons ”Sophistaced lady”. Jers berättar: – En gång när jag träffade Thielemanns gav han mig rådet att vid varje konsert spela minst en Ellington-låt.
Några stycken i medium swing, Thad Jones’ ”Three and one” och ”Days of wine and roses” med Thielemansktypisk tonartshöjning på ett och ett halvt tonsteg, sätter lampa på kompet, och det är bara att gratulera. När det bär av i lite upptempo svänger det djuriskt. Hans Anderssons bastoner stakar ut riktningen. Johan Löfcrantz Ramsays trummor växlar mellan det återhållsamma och det utlevande. När det går riktigt fort som i standardlåtarna ”Honeysuckle rose” och ”Secret love” dominerar trummorna och det med rätta. I båda låtarna bjuds det på långa trumsolon. Med bibehållen låtstruktur och med suverän rytmisk kontroll levererar Löfcrantz Ramsay några suggestiva trumsolon av yppersta klass. Även pianisten Claes Crona briljerar denna afton. Han har väl aldrig spelat så bra som nu. Oavsett om det handlar om ballader eller upptempolåtar så glänser han. Med Thielemans ”Bluesette” och Taubes ”Så skimrande var aldrig havet” avrundas hyllningen till en av jazzens största.