Går det att få nog av Magnus Carlson? Knappast när han sjunger som han gör och har så mycket klokt att säga om kärlek, hållbarhet och musik.
På fredagskvällen var det premiär i Eskilstuna för ännu en soloturné. Den här gången i avskalad form med en enda musiker, Gunnar Frick på piano och gitarr, och en idé om spela låtar som betytt mycket för Magnus Carlson genom livet, både egna och andras.
Låtarna varvas med anekdoter och reflektioner om allt från mister Spock i Star Trek, mormors oväntade julklapp (en Elvisskiva istället för LP:n ”Destroyer” med Kiss), hur det kom sig att Weeping Willows kom att göra musiken till en Oscarsnominerad film (”Under solen” av Colin Nutley) och hur Magnus Carlson lärde sig spela thin whistle-flöjt när han gick en ettårig utbildning i Irlandskunskap på en Folkhögskola i Skåne.
Ja, ni hör. ”En akustisk kväll med Magnus Carlson” är mer av krogshow än en konsert.
I första avdelningen, avhandlas uppväxten och låtarna som gjorde hans ungdoms soundtrack. Depech Modes” The Landscape is Changing, som han påstår varit hans duschlåt i många år, och finfina ”Summer in Siam” av The Pogues. Publiken får hänga med på nattliga bilfärder söder om Stockholm med The Smiths på högsta volym, och med till första jobbet i järnhandeln, när den första kärlekssorgen slog till.
Det är kul och avslappnat, om än lite oslipat, men det ökar bara autenticiteten och närvaron.
I andra avdelningen handlar det mycket om hur Magnus Carlson hamnade i en lång och djup musikalisk svacka och tänkte lägga ner musiken. Weeping Willows fick ligga i malpåse i många år.
Vägen upp gick via jazz och olika samarbeten. Det mest otippade är kanske det med Axwell och låten ”Center of the universe”.
Numera är ju Magnus Carlson och hans band Weeping Willows bland Sveriges mest folkkära artister.
Efter den akustiska showen är det tydligare varför. Magnus Carlson är genuin, och låter lika entusiastisk när han talar om Svensktoppen som sin idol Morrissey .
Dessutom är Gunnar Frick alldeles lysande som sidekick och musiker är dessutom Gunnar Frick alldeles lysande.
I