Blått motljus frammanar diffusa skuggor, utmanar och förtrollar. SPLASH – himmelens portar står vidöppna och vitt panikljus dränker publikhavet. I nästa ögonblick slocknar ljuset och allt blir tyst. Ur skuggorna träder en ensam gestalt fram. Från hans mun ljuder ”Vandraren”, Nordmans kanske allra största hit, och ekot ger svar och stunden andas magi. Snart ansluter bandet med sitt tunga rockkomp och nu är showen igång på riktigt.
Nordman är det till synes omöjliga mötet mellan riksspelmannen och hårdrockaren, mellan nyckelharpisten Mats Wester och rocksångaren Håkan Hemlin. Alla olikheter dem emellan till trots båda närde en dröm om framgång. ‒Håkan dök upp i min studio en dag och nappade på ett av mina projekt, berättar Wester, och på den vägen är det. 1994 skrev paret sin första låt tillsammans. ”Förlist” blev den hit som öppnade dörren för Nordman.
Låten ”Förlist” fyller Lokomotivet och baskaggen ligger tungt på fyra slag i takten. Blockflöjten och nyckelharpan inleder med en figur i folkton och figuren upprepas som ett mantra innan Hemlins kantigt uttrycksfulla sång avlöser. Och rösten är härligt sprucken och det är tryck i varenda ton. Särskilt på höjden står rösten fram med spänst och energi och balanserar ut kompets tyngd.
Nordmans texter handlar inte sällan om livet och döden. Att de framförs på svenska bidrar till att budskapet når fram. Det nära samarbetet mellan Claudia Müllers blockflöjt och Westers nyckelharpa ger Nordman dess karakteristiska profil av etnorock. De två instrumenten jobbar tätt tillsammans i mellanspel och kortare fills och ställer sångens och kompets mera rockiga karaktär i relief mot folkmusikens typiska fraser och upprepningar.
Konserten omfattar dryga 20-talet låtar. Några av dem kopplar till Hemlins tidigare drogmissbruk. En av dem ”Känner du ljuset” med textraden ”tror på ditt ord” är gripande. En annan ”Hjälp mig att leva” kommenterar Hemlin triumfatoriskt med orden: ‒Men nu står jag här med dig Mats! ”Ödet var min väg” och ”I lågornas sken” båda melodifestivallåtar får publiken att klappa i takt (och otakt) med musiken. ”Be mig (så stannar jag kvar)” framförs inför stående publik och nu kommer allsången igång på allvar. ”Vandraren” återkommer som sista låt och ovationerna vill aldrig ta slut.