Det hela var dessutom ett yttrande i stundens hetta. Jag vill minnas att det var efter en jul- och nyårsledighet som gav max två, kanske tre arbetsdagar i veckan i ett par, tre veckor.
Nu i dag vill jag brista ut i klagosång att vi ännu i dag i det moderna nya samhället vi håller på att skapa byter bort annandag pingst som röd dag – vilket alltid inföll på en måndag – mot en nationaldag – som kan infalla vilken dag som helst, även lördagar och söndagar om det vill sig illa.
Vem eller vilka har suttit med vid det förhandlingsbordet skulle jag vilja veta, vem eller vilka är att betrakta som körda för alla framtida förhandlingar?
Jag tycker att vi någonstans kom av oss där i utvecklingen och att vi nu står stilla på fläcken och stampar.
Vi införde lediga lördagar i skolan redan 1968. På vissa håll i Sverige var man rent av tidigare.
Vi borde ha infört lediga fredagar långt innan vi började fara in i väggar och kakel och allsköns hård bråte som vi lite till mans verkar ha en stadig kurs mot.
Vi har haft två veckors semester sedan 1938, tre veckor sedan 1951, fyra veckor sedan 1963 och slutligen fem veckor sedan 1978. När kommer vecka sex, sju, åtta och nio?
Vem är det som lagt beslag på rodret och bestämt sig för att tjyvbromsa utvecklingen? Vem är det som behöver upplysas att slikt inte går för sig?