‒Det har helt enkelt blivit ett alltför stort projekt för oss att driva en revy på den här nivån. Vi är en av Svealands största och vill sluta med flaggan i topp, säger Andreas Zetterberg som trots att han inte är mer än 40 varit med från starten i IK Standards klubbstuga i Hållsta.
‒Sonny och mamma börjar bli till åren och jag bor i Bollebygd sedan fem år tillbaka. Det är inga problem under spelperioden, det tuffa är att jag inte är på plats hela tiden och kan hjälpa till med den tusen smågrejer som måste fixas. Nu har allt sådant fallit på Sonny och Kristina och det har varit tungt för dem.
Andreas Zetterberg säger att funderingarna på att sluta har grott några år, situationen började kännas ohållbar.
‒Vi kan ju inte hålla på för evigt. Årets formidabla succé avgjorde saken. Vi ville sluta när det kändes som bäst.
Rent praktiskt är Eskilstunarevyn ett bolag som ägs och drivs av Andreas Zetterberg och Sonny Nilsson.
‒Självklart vore det roligt om någon ville ta över och fortsätta med revyerna, vi håller öppet för det någon månad innan vi bestämmer oss. Finns inget intresse lägger vi ned bolaget, säger Andreas Zetterberg.
Ingen i ensemblen kände till kärntuppens planer förrän allra sista föreställningen för i år var spelad i lördags kväll.
‒Alla blev nog överraskade, men samtidigt har de förståelse för vårt beslut, säger Andreas Zetterberg som funnits med i revyn sedan han var elva år gammal och inte varit helt ledig en enda nyårsafton sedan dess.
‒Det skulle vara roligt att åka utomlands över nyår någon gång, det har jag aldrig testat.
Sonny Nilsson tänker för sin del bara sitta hemma framför tv:n tillsammans med sin fru Kristina Nilsson nästa nyår.
‒Vi har haft fantastiskt roligt under alla år, det har varit drivkraften. Men bakom varje säsong har det legat oerhört mycket jobb.
Tråkigt, men förståeligt. Ungefär så reagerade artisterna i årets uppsättning när de fick beskedet efter föreställningens slut:
‒Vi hade verkligen ingen aning, säger Anders "Lillen" Eklund, som beskriver lördagskvällens känsla "som att få en våt handduk över sig".
Finns någon i ensemblen som är beredd att ta över?
‒Det vet jag inte, vi har inte hunnit prata om saken. Jag tror att vi alla behöver lite tid på oss för att smälta beskedet innan vi kan börja fundera över framtiden.