Systrarna Laina och Linda delar många erfarenheter. Självklart uppväxten med föräldrarna som invandrat till Sverige från Finland, men också att bli föräldrar och att livet som ensamstående mamma, sorgen när mamman Anna-Lisa dog och ansvaret för den åldrande fadern. Ändå är deras liv så olika, och deras sätt att tänka och resonera väsenskilda. Laina (spelas av Sylvia Rauan) är akademiker, hon ska snart disputera och hennes avhandling handlar om migration. Linda (Sannamari Patjas) är servitris och berömmer sig för att leva i verkligheten. Hon kallar sin syster för pk, och anklagar Laina för att förstöra stämningen på alla släktsammankomster med sina ständiga uppläxningar.
Konflikten mellan systrarna (som inte bara bottnar i klassklyftor och olika värderingar, utan även i en rejäl dos syskonrivalitet) står i centrum i Susanna Aakoskis pjäs "Laina och fåglarna". Och det slår gnistor om systrarna när de ryker ihop.
Samma dag som det är urpremiär på föreställningen i Scenkonst Sörmlands blackbox i Munktellstaden har en opinionsmätning, som säger att Sverigedemokraterna är Sveriges näst största parti efter Socialdemokraterna, presenterats. Med denna kunskap med mig inne i salongen blir systrarnas uppgörelse brännande och aktuell. Försoningen blir omöjlig, grälet bara avbryts, vapenstillestånd uppstår på grund av en tragedi.
"Laina och Fåglarna" är dessvärre inte ett koncentrerat familjedrama på ett hyperaktuellt tema. I stället är föreställningen byggd av fragment som utöver syskonrivalitet tar upp all världens elände: krig, övergivna barn, alkoholmissbruk, flykt och invandrar- och utanförskap. Det är väldigt många viktiga budskap som förs fram av röster och gestalter ur 1900-talets historia. De vittnar om krig, skuld, hemlängtan och rotlöshet, usel pension och nariga händer. Det är pratigt, på gränsen till skrikigt, och i bland obegripligt.
Men det är också gripande, vackert, poetiskt och väldigt roligt. Som en röd tråd går gestalten Tolir, som dömts av Oden att leva vidare tills det blir fred på jorden. Denne odödlige viking har i tusen år försökt att mäkla fred. Zardasht Rad spelar denna figur som sätter dagens migration och krig i ett historiskt perspektiv på ett sätt som får publiken att vrida sig av skratt - och tänka efter.
"Laina och Fåglarna" vill väldigt mycket. Och ställer väldigt viktiga frågor. Men jag hade nöjt mig med att få grotta ner mig i syskonfejden. Och rota mer i Lindas tankevärld. För där någonstans kanske svaret finns på frågan om hur opinionssiffrorna kan se ut som de gör.