Mångsysslande och produktiva låtskrivaren, musikern och poeten Mattias Alkberg från Luleå är inte folkkär som Lars Winnerbäck eller Håkan Hellström. Han kommer kanske aldrig att sitta och klirra i glaset i programmet "Så mycket bättre" i TV4, eller slå publikrekord på Friends Arena eller på Ullevi. Men han har sin entusiastiska publik.
En del av den skippade VM-kvalet i herrfotboll på lördagskvällen och tog sig ner för trappan till Biografbarens nedervåning, där Mattias Alkberg med band bjöd på en skön konsertupplevelse.
I nästan en och en halv timme framförde Mattias Alkberg låtar från i stort sett hela sin repertoar som Mattias Alkberg (han är ju även medlem i olika bandkonstellationer, till exempel Bear Quartet). Tyngdpunkten i konserten var låtar från albumet "Åtminstone artificiell intelligens", som släpptes för ett par veckor sedan.
Det rymmer en radda låtar som, liksom resten av hans katalog, absolut är värda att lyssna in, inte minst för texterna som står i särklass. Man skulle kunna säga att Alkberg skildrar såväl naturen som mänskligt liv utanför storstäderna, men hans texter är relevanta för alla. Orden i Mattias Alkbergs låtar är liksom tyngre än musiken som svävar lätt och understundom är uppsluppen.
Live blir upplevelsen en helt annan än i lurarna. Mest på grund av Alkbergs uppenbarelse. Hans scenpersona är en blandning av ett anslående yttre - midjelångt rödblont hår, svart kostym och spektakulär svartsminkning runt ögonen, ett knixigt och nervigt kroppsspråk och en glasklar och uppriktig närvaro.
Han hämtade andan i väl avvägda mellansnack, där han varvade anekdoter med betraktelser om samtiden, åldrandet och livet i norra Sverige.
Även fansen som dansade sig igenom föreställningen bidrog till känslan av att få vara med om något genuint.