Det var i slutet av april förra året som poliser inne länskommunikationscentralen i polishuset i Eskilstuna på övervakningskamerorna kunde se hur två svartklädda och maskerade personer närmade sig en av flaggstängerna framför stadshuset på Fristadstorget.
Efter en stund kunde poliserna se att de två personerna började veva och halade en av de EU-flaggor som var hissad i topp, för att försöka ersätta den med en annan flagga. När flaggans symbol, den traditionella svastikan/hakkorset, började vecklas ut blev det fart i polishuset.
Flaggan hann inte ens komma halvägs upp på flaggstången förrän en polisbil med två poliser var framme på platsen.
De två flagghissarna fick bråttom iväg och polisen följde efter dem i bilen. När rättegången i fallet avhandlades på tisdagen och ett antal övervakningsfilmer spelades upp, kunde alla som närvarade se hur polisen fick stopp på en av flagghissarna.
Det var den 23-åring som så småningom kom att åtalas för "Tryckfrihetsbrottet hets mot folkgrupp". Bakom stämningsansökan mot honom stod Justitiekanslern genom chefsåklagare Maria Sterup från särskilda åklagarkammaren i Malmö.
På tisdagen var de på plats i Eskilstuna tingsrätt. Och det stod rätt snart klart att det var ett juridiskt ganska ovanligt och komplicerat mål som de inblandade hade att ta ställning till.
Lagmannen och ordföranden Per Lennerbrant som satt tillsammans med två domarkolleger, var mycket tydlig när han förklarade att förhandlingen den här gången enbart skulle avhandla huruvida ett tryckfrihetsbrott hade begåtts eller inte.
Brottet "hets mot folkgrupp" skulle inte avhandlas nu, utan i så fall i ett senare skede, vid ett annat tillfälle. Han ville också att åklagare Maria Sterup bland annat skulle förtydliga huruvida hon ansåg att nazistflaggan skulle vara en tryckt skrift.
– Ja, svarade hon.
Därefter kom större delen av den fortsatta rättegången att handla om varifrån denna omärkta nazistflagga egentligen härstammade, varifrån 23-åringen hade fått den, hur den var tillverkad och om det kanske kunde handla ett preskriberat tryckfrihetsbrott.
Det tyckte både 23-åringen och hans advokat Susanna Karlsson.
Åklagaren till 23-åringen:
– Var har du fått tag i flaggan?
– Jag har inte fått tag i flaggan nånstans svarade 23-åringen och sa att det var den person han var tillsammans med som hade med sig nazistflaggan.
Åklagaren:
– Vem var det?
23-åringen:
– Det är hemligstämplat.
Åklagaren:
– Vad var syftet?
23-åringen:
– Ursprungligen var det halningen av EU-flaggan, senare blev det hissningen av en flagga som han hade med sig.
Åklagaren:
– Vad gjorde du på platsen?
23-åringen:
– Jag hade verktyg för halningen av EU-flaggan och medverkade vid vevningen.
En av de forensiker vid NFC (Nationellt Forensiskt Centrum) som tillsammans med en kollega hade undersökt flaggan vittnade i telefon och berättade att man kommit fram till att flaggan var gjord i en tryckpress. Tryckkvalitén var mycket god, den var maskinellt gjord och det var svårt att få en sådan kvalitet om flaggan skulle vara handgjord, sa han. Var den hade tillverkats och när, hade man dock inte kunnat avgöra.
Det här var uppgifter som åklagare Maria Sterup tog fasta på i sin slutplädering och hade som grund i hela sitt resonemang att det handlade om ett tryckfrihetsbrott.
Flaggan, den tryckta skriften, var därmed utgiven vid den tidpunkt när den hissades, vid 03.30-tiden en natt i april förra året på Fristadstorget i Eskilstuna. Och eftersom det inte passerat ett år sedan dess, var brottet inte heller preskriberat.
Lagman Per Lennerbrant förklarade när också 23-åringens advokat hade haft sin slutplädering, att tingsrätten nu ska ha en överläggning.
Beslut väntas om tre veckor.