I mars 1985 var det försommar i Kalifornien. Fortfarande sträng vinter i Sverige. Jag och två svenska killar njöt av värmen på en strand utanför Santa Barbara och beslöt oss för att ”skriva hem” om hur bra vi hade det. Kort meddelande med telefonnummer hem till mina föräldrar i Eskilstuna trycktes ned i en flaska och guppade sakteliga iväg i Stilla havet.
Öde sandstrand
Så blev det höst och jag reste hem. En morgon i oktober ringde telefonen, och jag trodde inte mina öron. För hur stor var sannolikheten för att a) flaskposten överhuvudtaget skulle hittas av någon, b) den skulle hittas av någon som förstod vad jag skrivit, och c) att upphittaren och jag skulle ha samma förnamn?
Läs hela artikeln i tisdagens papperstidning.