Det är kanske en sent påtänkt tanke, men jag borde kanske på ett tidigt stadium ha tänkt på att bli en sådan där programutvecklare på radion eller på tv.
För tidigt upptäckte jag frustrationen att det var så långt mellan frågorna i ett radioprogram som ”Ring så spelar vi”. Det måste vara en avsevärt bättre ordning om man minimerar kallpratet och fokuserar på frågorna, tänkte jag. Och passa på att stryka ungefär den där 95 procenten av musiken som folk önskar sig av gud vet vilken anledning. Under all den tid som Lasse Stefanz tar på sig för att framföra "De sista ljuva åren” hinner man ställa minst tio frågor till.
Krasst sett så vill jag förstås briljera lite grand med att jag någon enstaka gång faktiskt är smartare än en femteklassare själv, men riktigt intressant blir frågesporten om den innehåller minst lika mycket ny kunskap som den här bekräftelsen på att man lärt något.
När annars har man nytta av att kunna att grus grus är det latinska namnet för trana och att bubo bubo är namnet på berguven?
Om jag hade fått förtroendet på SVT eller liknande hade jag kunnat sjösätta ett program som ”Vem vet mest” många år innan någon annan kom på den underbara idén, hade jag varit på SR hade jag kunnat komplettera den nu dagsaktuella ”Vi i femman”, med ”Vi i trean”, ”Vi i sjuan” och ”Vi i nian”.
Här är det bara fantasin som placerar ut onödiga gränser, vi kan fortsätta med "Vi i unga medelåldern", och "Vi i sena medelåldern" också, "Vi skapligt allmänbildade akademiker" kan möta "Vi obildade djäknar" i matcher som garanterat borde gå till förlängning och kanske även till nervdallrande sudden death och utslagsfrågor.
Men jag ska inte klaga alltför högljutt. För i vår nya sköna värld så går vi mer och mer över till att komprimera allt så mycket som möjligt. Och det är inte helt fel att skriva krönikor heller – då kan man passa på att önska Hällby skolas klass 5 A all lycka och välgång i kvällens direktsända länsfinal i P4 Sörmland klockan 17.