Oräddheten och förmågan att klara sig själv kommer från uppväxten i Norrland. Annie Kellinge är född i Kjoland i västra Jämtland. Bygden saknade vägförbindelser. Folk for med båt över sjön. Vintertid med skidor, häst och släde.
Mamman var småskollärare och bodde borta under terminerna. Pappan var bonde. Från femårsåldern följde Annie med mamman till skolan som ambulerade mellan byarna. Barn togs in vartannat år och undervisades en termin i taget.
– På vintern fick jag åka skidor till dasset, även till skollokalen, annars sjönk jag ned i snön.
När Annie gick i sexan måste undervisningen skötas av folkskolläraren i kyrkbyn. Hon vistades därför på ett skolhem ihop med femtiotalet ungdomar från Jämtland. Studier på realskolan i Järpen följde.
Utbildade sig i Uppsala
Annie Kellinge ville bli sjuksköterska men var för ung. Hon utbildade sig i stället till barnsköterska på Födelsedagsgåvan i Eskilstuna 1943. Året därpå kom hon in på sjuksköterskeskolan i Uppsala. Första anställningen var i Östersund där föräldrarna fanns.
När Koreakriget bröt ut 1950 ville hon göra en insats.
– Jag ville till varje pris åka dit och jobba. Men pappa sa nej.
Annie bidade inte sin tid. Genom sjuksköterskeföreningen sökte hon arbete i England för att bättre lära sig språket. I februari 1951 kom hon till ett barnsjukhus i Manchester. Till sommaren placerades hon på en psykiatrisk klinik för unga pojkar. Valspråket i Sverige var ”patienten i centrum”. I England löd det ”patienten är centrum.”
Hon tog till sig mottot. Väl hemma böjde sig fadern för hennes vilja. I början av 1953 for Annie Kellinge till Korea. Totalt var hon där i tio månader.
Läs hela artikeln i torsdagens papperstidning.