Livet, kärleken och skivandet stod på programmet när författaren Lena Andersson drog fullt hus på ABF i Eskilstuna på torsdagskvällen. För egen del håller hon sig borta från sociala medier, hon vill inte riskera att kasta ur sig åsikter i affekt utan att först ha tänkt färdigt.
– Jag kastas också mellan olika känslolägen, men att då skriva rakt ut blir så lätt fel. Det ser vi varje dag. Förolämpningarna haglar, det är hårda bud och också journalistiken dras med eftersom tidningarna hela tiden uppdateras på nätet.
Lena Andersson menar att det är sundare att ta ett steg tillbaka, tänka till och kanske till och med försöka förstå varför det blivit på det ena eller andra sättet innan man har en åsikt.
– Jag har aldrig brytt mig särskilt mycket om Svenska Akademien utan snarast tyckt att det funnits en konstig vördnad inför den. Men nu rivs den ned fullständigt i något som i hög grad är ett mediefenomen helt utan nyanser. Kanske hade det varit på sin plats att vara lite mer nyfiken på bakgrunden?
Elin Johnsson, verksamhetsutvecklare på ABF Sörmland, som skötte utfrågningen på ett alldeles utmärkt sätt, undrade vilka likheter Lena Andersson ser mellan en traditionell folkrörelse och de knytblusmanifestationer som hållits runt om i landet och ibland kallats en folkrörelse.
– Inga likheter alls. En folkrörelse ser jag som en långsam, ganska trög process med regelverk och protokoll, ett lite tråkigt, långsamt demokratiskt malande. Att ta en selfie på sig själv i knytblus och lägga ut på nätet kräver inte särskilt mycket. Överhuvudtaget handlar det numera sällan om vad man själv kan eller måste göra - utan om att ha en tydlig fiende som ska betvingas.
Efter sina två romansuccéer om just svallande känslor, "Egenmäktigt förfarande" och "Utan personligt ansvar" är Lena Andersson aktuell med en roman om folkhemmet: "Sveas son".
– Den handlar om 1900-talet, hur det fattiga Bondesverige förändrades och klev in i moderniteten och hur det påverkade människorna. Många av de gamla dygderna tog de med sig: flit, hårt arbete, att man inte ska vara märkvärdig, inte slösa med pengar, vara hederlig och inte slänga mat. Min huvudperson är en riktig 1900-talsmänniska, han mäter allting och bygger alla sina bostäder själv. Men i slutet av sitt liv känner han inte längre igen sig utan tycker att mycket förslappats.
– Och så internet på det!
Säger Lena Andersson och låter som hon är benägen att hålla med Sveas son.