‒Vi vill att alla som jobbar som ledare, tränare, lärare och chefer ska sluta leta talang och i stället fokusera på att skapa den. Människor har en oerhörd potential och det gäller att fokusera på resan i stället för på var man börjar. Det är resan vi kan påverka, säger Kristian Persson, en av bokens författare.
Kristian Persson har skrivit boken tillsammans med Peter Svensson. Kristian Persson jobbar som sportchef på en tennisklubb i Göteborg. Han har över tio års erfarenhet som tennistränare och har tränat allt från nybörjare till svenska Davis Cup-spelare. Peter Svensson har jobbat ett drygt decennium som specialist inom polisens nationella operativa ledning, NOA.
Boken bygger på författarnas samlade erfarenhet av träning på alla nivåer samt den senaste forskningen. Författarna har även intervjuat idrottsprofilerna Therese Alshammar, Johan Olsson, Jonas Eriksson, Lotta Schelin, Robert Karlsson och Emma Green om vad som har gjort dem framgångsrika. Boken innehåller illustrationer och många praktiska råd.
Boken vänder sig till ledare, tränare, idrottare och personer som arbetar med barn och unga i skolan och på fritiden.
‒Målgruppen är också de som satsar själva och alla andra som vill veta mer om framgångsfaktorer för utveckling.
Boken används även som utbildningsmaterial och inspirationsmaterial inom bland annat polisen, militären, sjukvården och näringslivet.
Författarna menar att medfödd talang inte är avgörande för om man kan bli framgångsrik. Den avgörande faktorn är i stället en egenskap som på engelska kallas grit. Författarna definierar grit som förmågan att resa sig ur underlägen och fortsätta mot det långsiktiga målet.
‒Vi har valt att se på det här som ett maratonlopp. De som har någon form av medfödd fördel startar lite längre fram. De som inte har det startar bara lite längre bak. Vi fokuserar inte på starten utan på resan framåt hela tiden, säger Kristian Persson.
Författarna menar att grit är träningsbart. Man kan till exempel låta små barn öva grit genom att de får träna på att knyta sina egna skor.
‒Om barnen ber om hjälp låt dem försöka om och om igen. Du lär dem helt enkelt att försök föder framgång.
En annan framgångsnyckel är inre motivation. Personer som drivs av inre motivation, som är luststyrd, tar sig an uppgifter med större intresse än personer som motiveras av morot och piska.
‒Inre motivation ger inte bara större intresse, utan forskning visar att slutresultatet blir bättre om motivationen kommer inifrån, säger Kristian Persson.
För att en person ska känna inre motivation krävs att den upplever att den har kompetens för uppgiften, kan påverka målet och har stöd från sin omgivning.
När det gäller målsättning tycker författarna att man inte ska stirra sig blind på resultat och prestationer. I stället bör man bryta ner målet i små processer kopplade till en vision och en värdegrund. Det ska vara en långsiktig målsättning som samtidigt skänker mening varje dag.
‒Man kan få glädjekickar av att känna att man är på väg mot sitt mål, säger Kristian Persson.
I regel går all träning lätt i början. Efter ett tag stagnerar lärandet trots att utövarens ansträngning förblir densamma. Författarna resonerar i boken kring vad man ska göra när utvecklingskurvan börjar plana ut.
Författarna beskriver två olika system för inlärning – leksystemet och övningssystemet. Övningssystemet – som även kallas deliberate practice – handlar om att med långsamt nötande och hårt tragglande öva upp sina svaga sidor för att uppnå expertnivån.
‒Deliberate play är en förpackad lek. Man leker, men det finns givetvis ett syfte med leken. Man kan bädda in saker i leken som gör att man fortfarande tränar professionellt. Det är mycket så tv-spelet fungerar; man lär sig genom att spela, inte genom att bara sitta och gnugga en liten detalj.
‒Men barnen bör ju bara leka och låta leken vara målet. Lekarna i sig brukar bygga en bred atletisk grund och utveckla barnens kognitiva flexibilitet vilket är en förutsättning för långsiktig motorisk och mental utveckling.
Enligt bokens författare gör en gradvis övergång från deliberate play till mer organiserad deliberate practice i tonåren att ungdomar får det bästa av två världar. Författarna menar att deliberate play även kan användas av vuxna.
‒Varför slutar barnen med idrott och fortsätter med tv-spel? Kanske har man kört för mycket deliberate practice eller vuxenträning med barnen? Man kanske ska försöka hitta playformer så att vi kan konkurrera lite med tv-spelen inom idrotten.
Författarna skriver också om att man inte ska låta sig hållas tillbaka av onödiga begränsningar. I boken kallas det för att krossa glastaket.
‒Den delen handlar om att se möjligheter. Kan du kasta pilen mitt i prick en gång kan du egentligen kasta den mitt i prick varje gång. Vad är det som hindrar dig? Man kan bli ganska låst av att det traditionellt ses som bra att kunna kasta mitt i prick en gång, säger Kristian Persson.