Veckan innan premiären av musikalen Footloose bosatte sig teatergruppen Scenknuten sig i Eskilstuna teater. Från tidig eftermiddag till sen kväll repades de olika scenerna om och om igen. Matlådor placerades kylen och kaffemuggarna fylldes på med jämna mellanrum.
Fredrik "Frallan" Hedenström som spelar en av huvudrollerna, Ren, berättar att han tagit semester för att helt kunna fokusera på musikalen.
– Det här är större än vad jag hade tänkt mig. Det här är det bästa jag gjort, säger han.
Samtliga i uppsättningen gör detta ideellt och har andra huvudsakliga sysslor på dagarna. Scenknutens musikaluppsättning är på så sätt speciell då amatörerna valdes ut genom auditions, trots att det endast är en fritidssyssla.
[fakta nr="1"]
Max Ruuska fann sitt teaterintresse när han under två terminer gick en improvisationskurs i Stockholm. Sedan dess har han varit med i olika teatergruppen men det här med musikal är något helt nytt.
– Jag har gått i träningsdans och sjungit lite grann men det är främst teatern som lockade mig. Vi alla har en konstnärlig ådra och framförallt gillar vi att stå på scen, säger Max.
[fakta nr="4"]
För Fredrik Hedenström började intresset för att stå på scen när han var runt 18 och insåg att han inte ville följa med strömmen längre. Han började spela gitarr, sjunga och tävla i bugg. Det här är första gången han spelar teater på riktigt.
– Jag hade ingen taktkänsla när jag började bugga. I efterhand har jag fått höra att flera slutade dansa på grund av mig. Men jag lärde mig, säger han skrattandes och avslöjar samtidigt att det blir lite bugg på scen nu med.
Redan i februari avgjordes det vilka av de som deltog i uttagningarna som skulle få en roll. Sedan dess har manusläsning varit en stor del av förberedelserna. Det var inte förrän efter sommaren som de riktigt stora repetitionerna tog vid.
– Jag kom ihåg när jag fick manuset, det var så tjockt! Jag är inte så bra på att läsa på och lära mig saker, jag testade att skriva en massa post-it-lappar men det gav inget. Nu har jag lärt mig att det är bäst att läsa manuset för någon annan, då lär jag mig bäst, säger Fredrik.
När de båda var yngre fanns det ett visst motstånd mot intressen som stereotypiskt ansågs som tjejigt. Men numera är det endast positiva kommentarer de får höra från familj och vänner.
– När jag skulle börja improvisationskurserna i Stockholm kommer jag ihåg att min pappa sa: "Men teater, är det verkligen något för dig?", men nu har han vänt och älskar mig för det här, säger Max.
[fakta nr="3"]
När de får frågan om de skulle vilja medverka i fler musikaler blir det ett enat ja.
– Ja! Det här är det bästa jag gjort. Att vakna på morgonen och veta att jag ska gå till teatern, det är den bästa känslan, säger Fredrik.
– Absolut, det är så kul att stå på scen. Att känna att dansen, sångerna och manuset sitter och se hur historien växer fram, det är häftigt, säger Max.
[fakta nr="2"]