"Nyfors - mellan gammalt och nytt", filmen om Nyfors drog fullt hus på Royal-biografen i Nyfors förra veckan. Eskilstunabornas relation till stadsdelen Nyfors är speciell, många har äldre släktingar som berättat om sin uppväxt där bland träkåkarna. Några har egna minnen av hur de trängdes med föräldrar och syskon i en etta med utedass på gården.
Att livet sällan var en dans på rosor i municipalsamhället - det kallades så - som sköt upp intill järnvägen när flyttlassen gick från landsbygden och in till Eskilstunas industrier under 1800-talet har oftast framgått. Ändå har det funnits en rejäl dos nostalgi över berättelserna om det gamla Nyfors. En mjölkaffär i varje hörn, småbutiker och verkstäder, grönskande innergårdar och massor av andra barn att leka med. Färre bilar och lugnare tempo.
Har väl aldrig hört någon säga det rakt ut, men straxt under ytan har det dallrat en liten ton av att det kunde ha blivit en riktig idyll om kåkarna rustats upp istället för rivits ned och ersatts med miljonprogramsbetong.
Och visst kan man leka med tanken på ett Nyfors av det hippa, gentrifierade slaget, ett sådant där område som en gång hyst stadens allra fattigaste befolkning men med tiden blivit pietetsfullt renoverat och värsta statusområdet i samma takt som hyresrätter förvandlats till bostadsditon. Som Södermalm i Stockholm, Haga i Göteborg, Nöden i Lund eller för all del Soho i New York och Prenzlauer Berg i Berlin.
Gentrifiering är ett begrepp inom stadsplanering och bebyggelsehistoria och betecknar en social statushöjning av ett område. Enligt Wikipedia myntades gentrifiering av en sociolog verksam i 1960-talets London som lutade sig mot ordet för herrskap - "gentry".
Filmen "Nyfors mellan gammalt och nytt" har producerats i samarbete mellan kommunala instanser som Eskilstuna stadsarkiv, bibliotek och museer - men själva grundmaterialet utgörs av ett knippe filmer som en av byggmästarna som rev ned och byggde upp Nyfors på 1960-talet tog. Göte Eriksson, som han hette, var framsynt nog att låta kameran svepa över Nyfors innan han gav klartecken för grävskoporna att hugga in.
"Man kan nog tala om ett stänk av tragik vid rivningen, men det sentimentala får vika för tanken på att man följer med utvecklingen och bidrar till bättre bostadsförhållanden." Så kommenterade Göte själv Nyfors omvandling.
Och där är man sannerligen mer än beredd att hålla med Göte. För är det något som "Nyfors - mellan gammalt och nytt" bidrar till så är det förståelse för att hela rasket ansågs moget för att jämnas med marken. Det räcker med att se halva filmen för att in på bara kroppen känna en stark längtan efter moderna kök, innetoalett och badrum med varmvatten strilande direkt ur duschmunstycket. Plötsligt framstår det förhatliga miljonprogrammets ambitioner i ett skinande rent och väldigt förklarat ljus.
På väg ut ur biosalongen känner man sig helt botad från eventuella slängar av Nyforsnostalgi. Gamla Nyfors - bäst på bio.