Jag älskar många delar av vintern. Mörkret är en ursäkt att tända ljus, mysa under en filt i soffan och sträckkolla på några av de många fantastiska serier som har premiär så här års. På helgerna är det vinterstudion och skidtävlingar som gäller. Våra två katter hårar inte heller så förbaskat mycket när det är kallt, och i mataffären säljs det clementiner.
Jag hade tänkt räkna upp fler bra saker med vintern, men ungefär där tog det slut. Resten är saker som jag helst skulle vilja skippa. Jag avskyr slasket i hallen av alla vinterskor, att min blå bil blir gråsvart av vägsmuts, att skrapa igenfrostade vindrutor och att det är så jäkla kämpigt att ta sig upp på morgonen när hjärnan tycker att det fortfarande är mitt i natten.
Jag tror att många av mina problem med vintern skulle åtgärdas om det faktiskt behagade bli riktig vinter, alltså med ett ordentligt snötäcke. Bäst vore om det kom ett nytt litet lager snö så där en gång i veckan till och med slutet av februari, för att liksom bibehålla den där bomullskänslan på stadens gator och i skidspåren. När jag ändå är i gång och önskar skulle jag vilja att temperaturen håller sig vid fyra–fem minusgrader också. Och att solen skiner då och då.
Får jag inte det, då kan det lika gärna ta och bli vår på en gång. Jag skulle till och med kunna leva med att ständigt ha katthår på kläderna om jag bara får påta i mina pallkragar snart.