Gerda Roos-Boberg föddes i Strängnäs 1881. Föräldrarna timmermannen Ander Gustaf Andersson-Roos och Sofia Larsdotter flyttade till Strängnäs 1873 från Härlunda i Småland, Roos var född i Skara.
Kanske hade de lockats av goda arbetsmöjligheter i Strängnäs under uppbyggnaden av staden, som ett par år tidigare den 18 april 1871, hade drabbats av den stora stadsbranden då halva staden lagts i aska.
Som byggmästare skulle Roos senare bygga flera hus här bland annat huset Källgatan nummer 10 under 1895. Tidigare hade han 1883 byggt huset Storgatan 11, hörnhuset vid torget där Ekstedt & Franke järnhandel huserade. Han hade 1874 varit med och byggt huset Vasagatan 4, det rosa huset vid Hörngården, som var uppfört för biskop Thure Annerstedt som lät bygga fyra hus vid Vasagatan under 1870-talet.
Efter biskopens död ägdes husen av sterbhuset och efter fru Annerstedts död 1896 såldes det rosa huset Vasagatan 4 till byggmästare Roos för 21 500 kronor. På tomten lät Roos 1897 bygga ett nytt hus nere vid Östra Strandvägen som dockades till det tidigare uppförda huset på granntomten. När fasaden av huset vid Östra Strandvägen 4 restaurerades 1986 hittades en timmerstock med året 1815 inbränt vilket tyder på att Roos återanvänt en äldre stock i sitt nybygge.
Vid Andersson-Roos död 1901 såldes gården Vasagatan 4 till häradshövdingen och kronofogden Hugo Curman för 32 000 kronor. Curmans ägde huset till 1939. Hugo Curman avled 1923 men hans fru Hulda Curman hade huset kvar till sin död 1939 då huset köptes av en tandläkare Manne Laurell som då bodde i Eskilstuna, ditflyttad från i Linköping 1940.
Familjen Laurell bodde aldrig i huset.
Kärleken till huset vid Vasagatan, det Curmanska huset, som fadern varit med och byggt och där hon bott som ung skulle Gerda Roos-Boberg åter förvärva. Namnet Curmanska huset hänger alltjämt kvar, Curmans ägde huset under nära 40 år. Hugo Curman var borgmästarson från Skänninge.
Gerda och maken stadsfiskalen Oskar Boberg bodde sedan 1933 i Gerdas föräldrahem vid Källgatan 10 då Gerdas mor ännu levde. Modern avled 1937 96 år gammal och huset övergick då till Gerda och en äldre broder Rudolf Roos, apotekare i Ronneby. Gerda skulle också ställas ensam då hennes make avled 1940 och brodern och hans hustru båda avlider 1941. Gerda ägde därefter halva huset vid Källgatan tillsammans med broderns svägerska Sigrid Cavenius som genom testamente övertagit broderns del. 1942 köpte Gerda den andra hälften och ägde då själv huset.
Hennes närmaste är borta och hennes syn försämrades. 1958 skriver hon i sitt testamente att all kvarlåtenskap efter hennes död, skall tillfalla en stiftelse för synskadade som ska bildas under namnet ”Gerda Roos-Bobergs stiftelse”. En önskan är att ett hem för synskadade ska inrymmas i föräldrahemmet vid Källgatan 10 och byggas ut där om det är möjligt. Gerda syn försämrades ytterligare och när hon gjorde sina Stockholmsresor till sin fastighet på Kungsholmen ledsagades hon av sin kusin Linnéa Berntzèn.
I huset vid Källgatan var det under många år en tandläkarpraktik. De var två, först Sven Tenger som började 1931 och efter honom från 1938 Edvard Norlander. Jag minns pappersskylten i fönstret framför pelargonerna med texten ”Edvard Norlander tandläkare” när jag som springschas på 1940-talet sommarjobbade i Schnells fiskaffär som låg i huset mitt emot.
Edvard Norlander tog studenten i Strängnäs och hade redan 1906 en praktik i staden, han flyttade senare till Stockholm men ville återvända till sin gamla skolstad. Norlander avled 1959.
Den 5 april 1962 avled Gerda Roos-Boberg 81 år gammal. Hon ägde vid sin död tre fastigheter, två i Strängnäs och huset på Kungsholmen. Huset vid Källgatan 10 var taxerat till 80 000 kronor och det rosa huset vid Vasagatan 4 till 150 000 kronor. Huset på Kungsholmen vid Sven Rinmansgatan var taxerat till 800 000 kronor, ett betydande belopp för tiden. Hennes kvarlåtenskap vid bouppteckningen 1962 uppgick till 582 000 kronor.
Huset vid Vasagatan sålde stiftelsen 1965 för 275 000 kronor och köpare var tandläkaren Kurt Lindgren, Stockholm, med anknytning till Strängnäs. Huset vid Källgatan 10 visade sig vara i dåligt skick och olämpligt och svårt att bygga om till ett hem för synskadade. Hela kvarteret var under nydaning och 1966 säljer stiftelsen Gerdas fastighet Bonden nr 2 till ”Bonden i Strängnäs AB” som också köpt tomten nr 1, nuvarande ICA-Bengtsson. Bolaget bytte 1977 namnet till Vinica AB.
En genomgripande plan för de två tomterna ritades av de välkända arkitekterna Bengt Lindroos och Hans Borgström där ett nytt blindhotell skulle inrymmas i ett av bostadshusen och ligga vid Nygatan. Bilparkeringen till varuhuset skulle läggas under jord.
Nu blev det inte som det var tänkt. Några bostadshus byggdes inte på tomten istället blev hela Gerdas tomt en enda stor parkeringsyta. Lösning för stiftelsen blev att man valde att teckna hyresavtal med byggnadsfirman Herman Larson som i slutet på 1960-talet byggde nya hus i kvarteret Åkern vid Trädgårdsgatan. Där inrättades 11 lägenheter i varierande storlek med hiss och en rymlig samlingsenhet i huset Trädgårdsgatan 30 B. Fördelen med den lösningen ansåg stiftelsen också vara en betydligt lugnare miljö för de synskadade med en bilfri innergård.
Stiftelsens bostäder började fungera 1968 och en tidig hyresgäst var Isak Stjernström. Isak var den första i Strängnäs som hade en ledarhund och han sågs ofta ute på promenad. Med sitt perfekta öra var han en skicklig pianostämmare.
Gerda Roos-Bobergs önskan och tankar om en tillvaro för de synskadade i hennes föräldrahem, det vackra rosa huset vid Källgatan 10 med sin trädgård som hon hade så stora förhoppningar om gick inte att förverkliga men det blev mycket bra ändå.
Stiftelsen fungerar som det var tänkt och lägenheterna för de boende är mycket trevliga och ändamålsenliga. Jag har talat och besökt några hyresgäster som är väldigt positiva till den hjälp och det som ordnas för deras trivsel. De träffas tre dagar i veckan för de som vill komma till samlingsrummet i huset där de blir bjudna på förtäring. De gör utflykter och restaurangbesök, en sommarutflykt med några medlemmar gick i somras till Julita med rundvandring och mat på värdshuset som stiftelsen betalade. Stiftelsen har förvaltat Gerdas pengar väl och förfogar för närvarande över ett belopp om ca 20 miljoner kronor och framtiden får utvisa om det blir förändringar i boendet i Strängnäs vilket är helt beroende på efterfrågan från de synskadade.