Protesterna har gett resultat. Efter tre månader av ovisshet står det klart att aktivitetsanordnaren på Marielunds vård- och omsorgsboende blir kvar. Så i stället för avtackning blev det tårta till fredagsbingon för att fira att de gamla kan fortsätta att se fram olika aktiviteter för både kropp och själ, signerade Linnéa Johnsson.
I början av december förra året skrev Eskilstuna-Kuriren om situationen på äldreboendet. Då hade Linnéa Johnsson precis fått veta att hon måste lämna sin tjänst efter 24 år på samma arbetsplats. Anledningen var en omfördelning av resurser. Boendet, liksom flera andra boenden i Eskilstuna, behövde spara pengar. Den gången fylldes rapporteringen av sorg, ilska och uppgivenhet bland både personal och boende för vad som skulle hända med de gamlas livskvalitet då aktiviteterna drogs in. Den här gången rinner förvisso en och annan liten tår, men nu av glädje.
‒Jag vill verkligen tacka alla arbetskamrater och boende som har burit mig under den här tiden då ingen av oss har vetat hur det skulle bli, säger Linnéa Johnsson.
Kollegan Katarina Pettersson är en av dem som stöttat Linnéa Johnsson.
‒Det har känts svårt att andas när man tänkt på att vi inte skulle ha någon aktivering för de gamla. Den här gången segrade förnuftet. Hela arbetslaget och våra fackliga representanter har arbetat helhjärtat för det här, säger hon.
Linnéa Johnsson beskriver de senaste månaderna som oerhört påfrestande.
‒Jag har haft svårt att sova men gått till jobbet som vanligt. Mina kollegor är så kompetenta och gör allt för de gamla. Men tiden för att hinna göra något utöver den allra nödvändigaste omvårdnaden finns inte, säger hon.
Den här gången segrade förnuftet
För trots allt mer slimmade organisationer är de flesta överens om att det också behövs personal som kan sitta ner en stund, som har tid att hålla en fårad hand i sin och skratta eller för all del gråta en skvätt emellanåt.
‒Det finns så mycket sorg och smärta bland de boende. Eftersom det blir allt svårare att få plats inom äldreomsorgen är de som kommer mer multisjuka än tidigare. Det finns ett stort behov av att kunna sträcka ut en hand. Det är så viktigt att vi kan föra en dialog med de gamla, att de blir sedda och lyssnade på och får ett så värdigt liv som möjligt med social samvaro, där de kan slippa ofrivillig ensamhet, säger Linnéa Johnsson.
Enligt Anna Werner, områdeschef för vård och omsorg i Eskilstuna kommun, är det ett ständigt pågående arbete att få pengarna att räcka till. Beslutet att låta Linnéa Johnsson stanna kvar på Marielund bottnar delvis i ett tidigare arbetsrättsligt avtal.
‒Vi hade inte fullgod kunskap om omständigheterna och vi måste givetvis följa de regler som finns, säger Anna Werner.
‒Jobbet hon gör är jätteviktigt. Men vi har också ett effektiviseringskrav på oss varje år.
Just den här dagen är det exakt 42 år sedan Linnéa Johnsson började arbeta inom vården i Eskilstuna. Nu har hon fått löfte om att stanna på Marielund tills hon går i pension om några år.
‒Det är det här jag brinner för. Vi ska vara stolta när vi går till jobbet, och stolta när vi går hem, säger Linnéa Johnsson.