100 år är en ansenlig ålder och vi frågade naturligtvis hur man bär sig åt för att bli så gammal:
– Det är bara att leva som vanligt. Jag har inte gjort någon speciellt men är väldigt glad över att jag kan stå och gå, förklarade jubilaren, innan hon tog plats bakom pianot och bjöd på en rad gamla örhängen. Till Kostervalsen fick vi dessutom höra henne sjunga!
När barn, barnbarn och barnbarnsbarnet Ellinor (uppvaktade med egna teckningar) och övrig släkt samlades runt pianot såg vi också ett par glädjetårar i ögonvrån på Stina.
– Inte ska ni väl göra allt det för mig…
Från kungahuset uppvaktade Carl Gustaf och Silvia med telegram, landshövdingen Bo Könberg hade skickat blommor medan Eskilstuna kommun representerades av kommunfullmäktiges ordförande Alf Egnerfors, tillika stadens borgmästare, som överräckte blommor och konstaterade att 100-åringarna blir fler och fler.
– Men jag kunde aldrig drömma om att bli underhållen av jubilaren själv.
Musikalisk familj
Stina är genuin Eskilstunabo. Hon föddes på Eskilshem i en musikalisk familj och var yngst av fem syskon. När hon var 17 år avled hennes mor i cancer och hon fick hushålla åt sin far tills hon vid 24 års ålder gifte sig med Charles Soldin – sedermera legendarisk ordförande i och ledare för Tunafors SK:s framgångsrika vattenpololag och svenska landslaget.
Paret Soldin bosatte sig i Snopptorp i det hus där Charles hade bott sedan 3-årsåldern. Med tanke på Charles engagemang i Tunafors hölls det ofta sammanträden i huset.
Stina var hemmafru och tog hand om barnen, två flickor med sju års mellanrum. Det här var före kylskåpets tid varför det förekom mycket bak och konservering.
1962 byggde de ett nytt hus på Nygårdsgatan där Stina bodde fram till Charles bortgång 1973. Fram till 99 års ålder bodde hon sedan på Bryggartorpsgatan innan flytten gick till Tunagården i augusti i fjol.
Körkort vid 50 års ålder
Vid 50 års ålder tog Stina Soldin körkort och en av de första resorna gick till Groningen i Holland tillsammans med döttrarna. Charles, som var ledare för vattenpololandslaget, åkte tåg med grabbarna. Bil körde hon för övrigt fram till 90-årsdagen.
Båtliv var ett gemensamt intresse för makarna. Motorbåten låg i Östra Hjälmaren och via Hjälmare kanal och Mälaren hittade man ut i Saltsjön. Tre av systrarna hade sommarhus på olika öar i Stockholms skärgård och besöktes förstås ofta sommartid.
Då var det full fart eftersom alla syskon trakterade något eller flera instrument. Stina är själv gehörsspelare och jätteduktig på piano. I båten var det cittra och dragspel som gällde.
– Mamma har musiken att tacka för sin höga ålder, det är jag säker på, säger dottern Christine Olsson.