âDet dansades överallt och varenda restaurang ville ha en orkester. PĂ„ den tiden fanns hur mycket jobb som helst för en musiker.
Tillsammans med Anni-Frid Lyngstad och hennes förste man Ragnar Fredriksson kuskade Gunnar SandevÀrn MÀlardalen runt i en gammal Volvo Duett. Bilen tillhörde mattfirman som Ragnars familj drev och Gunnar minns kalla vinternÀtter i duettens baksÀte pÄ vÀg hem frÄn sena spelningar.
âVi Ă„kte i scenklĂ€derna, tunn skjorta, kavaj och byxor, oavsett Ă„rstid. Och det var alltid Anni-Frid som körde. Jag och Ragnar halvsov i baksĂ€tet, trötta efter spelningen och efter att ha slĂ€pat instrument och högtalare fram och tillbaka frĂ„n bilen. Förutom motorljudet och skramlet frĂ„n berlockerna pĂ„ Anni-Frids armband nĂ€r hon vĂ€xlade, var det knĂ€pptyst i bilen.
Men vi tar det frÄn början: NÀr Gunnar SandevÀrn startade sin orkester - döpt just till Gunnar SandevÀrns orkester - hade han redan en hel del koll pÄ sÄngfÄgeln frÄn TorshÀlla.
âMin pappa var kantor och skollĂ€rare och hade berĂ€ttat om att hans körlektioner ofta avslutades med att klassen föreslog: "LĂ„t Anni-Frid sjunga". SjĂ€lv hörde jag henne första gĂ„ngen 1960 i lĂ€roverkets gymnastiksal inne i Eskilstuna. Hon var bara 15 Ă„r dĂ„, men redan en fullfjĂ€drad sĂ„ngerska.
Han startade sin orkester 1964, samma Ă„r som Ragnar Fredriksson och Anni-Frid Lyngstad gift sig.
âNĂ€r de Ă„kte pĂ„ smekmĂ„nad fick jag lĂ„na Ragges bil och drog Sörmland runt och fixade jobb. NĂ€r de kom hem frĂ„n Kanarieöarna var vi helt fullbokade. Vi spelade pĂ„ danskvĂ€llar i Eskilstuna, Enköping, Köping, VĂ€sterĂ„s och Stockholm.
Gunnar SandevÀrn förde ordentlig bok över bÄde spelningar och gage och har fortfarande samtliga kontrakt kvar i sina gömmor. SÄledes gÄr det efter lite blÀddrande att utlÀsa att gaget för en kvÀlls underhÄllning pÄ restaurang Lido i Eskilstuna den 18 april 1966 var 75 kronor per orkestermedlem. SjÀlv fick Gunnar SandevÀrn fem kronor extra sÄsom varande kapellmÀstare.
Alla tre hade andra jobb att sköta och dessutom smÄ barn dÀrhemma. Det var riktiga hundÄr som krÀvde bÄde energi och en hel del barnvakt. De mÄnga kvÀllarna hemifrÄn tÀrde dessutom pÄ Àktenskapet minns Gunnar SandevÀrn som bara var 19 Är nÀr han gifte sig första gÄngen.
Men musiken gick inte att hÄlla sig ifrÄn och trots att trion i Duetten sÄ smÄningom upplöstes sÄ hade det oemotstÄndligt roliga slitet framför mikrofonerna svetsat dem samman för livet.
âVi hade inte tid att umgĂ„s med sĂ„ mĂ„nga andra Ă€n varandra. Fest och avkoppling för oss var att nĂ„gon gĂ„ng sitta ned efter en spelning och sent pĂ„ natten dela pĂ„ en Janssons frestelse tillsammans.
Deras gemensamma musikerliv tog slut nÀr Gunnar SandevÀrn fick ett erbjudande han inte kunde tacka nej till. Norska Amerikalinjen behövde en pianist och under ett par Är spelade han sig fram och tillbaka över Atlanten mellan Oslo och New York.
âMen vi har fortsatt att hĂ„lla kontakten. NĂ€r jag spelade med Ingmar Nordströms pĂ„ Hamburger Börs fick jag lĂ„na Frida och Bennys etta i Stockholm. Det var lyx, för just dĂ„ sov jag och Ingmar skavfötters i ett litet rum ute i Drottningholm. Det tror ju folk knappt pĂ„ nĂ€r man berĂ€ttar det nu. Men sĂ„ var det innan vi sĂ„ smĂ„ningom bytte upp oss till Esso motorhotell...
âOch för nĂ„gra Ă„r sedan, nĂ€r min fru Pia gick bort, stöttade Anni-Frid med genomtĂ€nkta mejl. Hon har ju sjĂ€lv gĂ„tt igenom svĂ„ra saker, skilsmĂ€ssa och dödsfall, och tog upp saker som drabbar den som blir ensam.
Hur har du och Anni-Frid Lyngstad förberett er inför lördagen?
âInte mycket. Hon vill ha det spontant. Men jag har skrivit ned ett antal punkter som vi planerar att ta upp: SĂ„ngerna hon sjöng, gagerna vi fick, hur vi umgicks familjevis och vallade varandras barn. Sedan ska vi spela skivor som Anni-Frid har önskat sig. "Spela hur mycket ABBA som helst, för dĂ„ blir folk glada" har hon bett. Dessutom blir det nĂ„gra av hennes tidiga singlar. "En ledig dag", "Du Ă€r sĂ„ underbart rar" och "Simsalabim".
Den sistnÀmnda har för övrigt Gunnar SandevÀrn som textförfattare.
NÄgot piano kommer Gunnar SandevÀrn dÀremot inte att ha med sig upp pÄ scenen.
âNej, Anni-Frid Ă€r proffs. Hon vet vad som krĂ€vs. Vi vill inte riskera att nĂ„gon lockas att frĂ„ga efter ett sĂ„ngnummer.
Varför dröjde det 40 Är innan Anni-Frid fick Eskilstuna kommuns musikpris?
âKanske för att hon bott utomlands lĂ€nge. Kanske för att hon inte marknadsfört sig pĂ„ samma sĂ€tt som vi som funnits kvar hĂ€r hela tiden. Kanske för att hon Ă€r lite blyg. Kanske har Ă€ven Jantelagen spelat en viss roll.
Hur kommer det sig att hon tackat ja till att komma till TorshÀlla pÄ lördag?
âDet kan jag inte heller ge nĂ„got rakt svar pĂ„.
Hade hon kommit utan din medverkan?
Gunnar SandevÀrn skrattar generat och sÀger:
âDet lĂ„ter alldeles för skrytigt, men vi Ă€r ju gamla goda vĂ€nner och hon har nog faktiskt sagt att hon inte skulle Ă„ka hit om inte jag ocksĂ„ ville vara med pĂ„ scenen.
SÄ pÄ lördag stÄr de dÀr igen, sÄngerskan och pianisten. TvÄ rutinerade scenrÀvar med TorshÀlla, hundratals spelningar och en utkyld duett som gemensam nÀmnare.