"Twin Peaks-stämning" är ett uttryck som är gångbart om man vill beskriva något som är på ytan idylliskt men kusligt och bisarrt under ytan. Och trots att det gått ett kvartssekel sedan tv-serien "Twin Peaks" hade premiär, finns bilderna av Agent Cooper som äter körsbärspaj, gardiner som måste glida tyst på sina stänger, en dam med gigantiska glasögon och ett vedträ i famnen och en sörjande pappa som faller ned i sin dotters grav, kvar i mitt och många andras medvetande.
Den 8 april 1990 började "Twin Peaks" sändas i USA och den 18 november samma år sändes pilotavsnittet i svensk tv. Ingen hade väl sett något liknande. Serien var spännande, rolig, ironisk, konstnärlig, läskig, surrealistisk och vacker. Ledmotivet till serien och låten "Falling" från dess soundtrack med sång av Julee Cruise, blev stora hits. Samtida seriehajper som "Game of Thrones" och "Skam" har inte alls fått lika starkt genomslag som David Lynchs och Mark Frosts skapelse.
Jag älskade den första säsongen av "Twin Peaks", och ledsnade lite när serien bara blev mer och mer surrealistisk i den andra. Sedan såg jag om alltihop på 00-talet, när äldsta sonen köpte hela serien på dvd. Men magin från 1990 ville inte riktigt komma tillbaka.
Så vad ska hända nu, när den nya, tredje säsongen som utspelar sig 25 år efter det att Laura Palmer hittades mördad i den fiktiva hålan i staten Washington har premiär nästa vecka? Flera av skådisarna återkommer och upphovsmännen är desamma. I Sverige har den nya säsongen av "Twin Peaks" premiär den 22 maj på HBO Nordic. Den har 18 delar och ett två timmar långt pilotavsnitt. Jag är sjukt nyfiken, men är rädd att nya säsongen av "Twin Peaks" kan bli ett antiklimax.