– Men jag fick en stroke i januari och då klarade jag inte av trapporna längre. Men man får inte deppa ihop utan det gäller att hålla humöret uppe.
Nu bor Edith i en ljus och trevlig lägenhet med stor balkong på äldreboendet på Snäckbergsstigen.
Trots flera krämpor är Edith glad. Till kaffet bjuds det både nybakade bullar som sockerkaka och kakor.
– Det är en väninna till mig som bakar. Hon är snäll, städar åt mig också när det behövs. Med den ynka pension man har så räcker inte pengarna till att betala för den servicen.
Guldklocka från Nyby
Året var 1949 när Edith och Lennart Granholm och 7-årig son bosatte sig i Torshälla. I den svensktalande delen av Finland, som paret kom från, rådde svår arbetslöshet.
– Men på Nyby behövde dom folk. Lennart började i fabriken och jag fick arbeta i Nybyparken med trädgårdsskötsel. Fick guldklocka till slut, säger Edith.
Vid 58 års ålder väntade sjukpension. Kärlkrampen gjorde att hon inte kunde anstränga sig.
– Den lider jag fortfarande av, plus en massa annat. Men det gäller att hålla humöret uppe, annars går det inte.
Maken gick bort för elva år sedan, drygt 90 år gammal. En stor sorg förstås och strax efteråt drabbades till råga på allt sonen av en stroke.
– Jag trodde han skulle kunna hjälpa mig litet på ålderns höst men nu sitter han i rollstol. Som tur är har han en ängel till fru. Hon sköter mina matinköp.