Fyra skådespelare ska gestalta åtta karaktärer i den nyskrivna farsen "Ett par för mycket". Det kräver mycket av aktörerna, bland annat mycket snabba klädbyten.
‒Ibland kanske det skulle vara roligare att se vad som händer bakom scenen, säger Nicklas Lind och beskriver hur det kan gå till med perukbyten och kläder som öppnas och stängs med kardborrelås, allt medan klockan tickar och entréer och repliker ska tajmas in på hundradelen av en sekund.
Vi träffar ensemblen i Teater.se, som bland annat driver Braunerhielmska friluftsteatern, i logen. Den ligger en trappa upp en byggnad i Rademachersmedjorna.
Förutom Nicklas Lind, som är klädd i rutiga byxor som hålls på plats av ett par rejäla hängslen, sitter här Micke Blomqvist i ett moln av hårsprej. Ida Jensen som rättar till sin rödhåriga peruk och Anna Hallgren som drar lite i sin korta klänning.
Pjäsen utspelar sig 1971, och kostymerna för tankarna till någon av de sista säsongerna av tv-serien "Mad Men". Scenografin är rena rama orgien i orange plast och furupanel.
Det är kaffepaus i repetitionerna, men med bara två dagar kvar till premiär är rasterna korta. Det finns del finslipning att göra.
"Ett par för mycket" handlar om de två systrarna Barbro (Anna Hallgren) och Monika (Ida Jensen). De är båda besatta av att hålla skenet uppe inför varandra. Därför fortsätter de att fira påsk tillsammans år efter år.
Det här året är förutsättningarna för ett lyckat påskfirande sämre än vanligt. Monika lider av en psykisk sjukdom och vårdas för det mesta på sjukhus. Barbro har just skilt sig från sin make Rolf (Micke Blomqvist). Men när de kommer till stugan ger de sken av att allt är normalt. Barbro har tvingat Rolf att följa med och låtsas att de fortfarande är gifta. Och Monika har betalat en man för att han ska spela hennes nya make Tommy (Nicklas Lind).
Alla har sina egna agendor och drivkrafter till att ljuga och spela med. Rädsla, galenskap eller kärlek är några skäl till att karaktärerna gör som de gör. För i pjäsens universum finns en egen logik.
‒Karaktärer i en fars gör ofta dåliga val. Rent av idiotiska val. En av hemligheterna med en bra fars är att publiken förstår varför de gör dessa val, säger Nicklas Lind.
‒Det ska vara angeläget för karaktärerna, det är viktigt att hitta deras botten, säger Sebastian Edberg.
Till årets föreställning har Teater.se skrivit manuset.
‒Det är så vi oftast jobbar. Etablerade pjäser omfattar ofta många rollfigurer. Det har vi varken folk eller budget till, och då måste vi bearbeta manusskriptet väldigt mycket. Då är det bättre att skriva eget, säger Sebastian Edberg, som står för manus ihop med sin fru Sara Edberg och Nicklas Lind.