I januari går Pär Eriksson i pension. De senaste nio åren har han varit kommundirektör i Eskilstuna. Han har sammanlagt mer än 40 års erfarenhet av kommunalt ledar- och medarbetarskap i tre stora kommuner.
I den nya boken skriver han att han har haft förmånen att arbeta i ett Örebro som fostrat honom, ett Västerås som lärt honom allt om ledar- och medarbetarskapet och ett Eskilstuna som gett honom möjligheten att förverkliga drömmen om att få delta i bygget av en modern kommunal organisation och ytterst få förändra en hel stad tillsammans med andra.
I mer än femton år har han bloggat och skrivit texter om vad som händer i världen och i hans jobb. 2014 gav han ut boken "Tio tankar om ledarskap - en obändig tro på förändring". Han menar att den nya boken "Brevväxlingen - ett år av ledar- och medarbetarskap" kan ses som en fortsättning. Pär Eriksson säger att han började tänka på att skriva den nya boken för ett år sedan.
– Jag fick mejl från unga chefer som ställde väldigt mycket frågor till mig.
Boken är uppbyggd som en brevväxling mellan den erfarne kommundirektören Pär och en yngre kvinna som kallas Sibel. Hon är i 30-årsåldern och nytillträdd enhetschef på kommunen. Sibel är både nyfiken, frågvis och ifrågasättande. Hon tycks vilja tanka av så mycket som möjligt av Pärs 40-åriga erfarenhet.
Det blir en dynamik.
Pär Eriksson, kommundirektör och författare
– Det blir en dynamik. Hon utmanar ju mig också. Jag kände att det blir ett lärande för mig också, säger han.
Brevväxlingen blir också en musikväxling där Pär och Sibel tipsar varandra om artister och grupper. Han tipsar henne till exempel om Bob Dylan och hon tipsar honom om Kendrick Lamar.
Pär Eriksson avslöjar inte om Sibel finns i verkligheten eller om hon är en fiktiv person som bygger på alla de brev som kommundirektören fått från yngre chefskollegor. Han skriver i boken att han vet att Sibel finns. Om inte annat så har han mött hundratals Sibel under sitt yrkesliv.
– De som kliver in nu i ledarskapet är de unga kvinnorna. Det är de som är rektorer, det är de som är chefer på äldreomsorgen, det är de som kliver in som förvaltningschefer och direktörer och då vill jag väl åskådliggöra det, säger Pär Eriksson.
– De unga invandrartjejerna tar en sån naturlig och stark plats i dag. Jag brukar gå till högskolan och äta lunch. De som sitter där är unga invandrartjejer. De ska bli ekonomer och ingenjörer och de ska bli lärare och alltihopa.
Brevväxlingen fokuserar dock inte på Pär och Sibels bakgrunder utan på deras erfarenheter av chefskap. Brevväxlingen pågår under ett år, från januari till december. Boken är illustrerad med fyra fotografier som tagits av Rolf Waltersson.
Bilderna visar en skogsväg i Sundbyholm, där Pär Eriksson bor, under de fyra årstiderna. I boken publiceras 24 brev, två för varje månad: en fråga eller fundering från Sibel och ett svar från Pär.
Det är vinter när boken börjar och de fösta breven handlar bland annat om att ledarskapet är ett eget yrke och Pär uppmanar sin unga chefskollega Sibel att ha tålamod. Han menar även att det är viktigt att vara sann mot sig själv och kunna stå för sina beslut.
Pär Eriksson tycker också att man ska fokusera på förändring snarare än att till varje pris få rätt. Han anser att värde skapas i mötet tillsammans med brukaren, kunden och invånaren.
Jag tror att ledarskapet handlar mycket om att lyssna för att försöka förstå.
Pär Eriksson
I maj uttrycker Sibel viss frustration över bittra brukare och krävande anhöriga. Hon tycker att det är svårt att vara chef och medarbetare i en organisation där du ständigt förväntas leva upp till högt ställda förväntningar. Pär skriver att i en modern kunskapsorganisation gäller det för chefen att sluta personliga överenskommelser med medarbetarna. De allra mest högpresterande grupperna förmår också skapa överenskommelser inom arbetslaget och med samarbetspartners.
– Jag tror att ledarskapet handlar mycket om att lyssna för att försöka förstå, säger Pär.
Under sommaren handlar brevväxlingen om ledarskapets paradoxer. Pär menar att chefens roll är att balansera olika intressen och få ihop dem till en helhet. I juli skriver Sibel att hon känner sig otillräcklig och undrar hur man kan hitta balansen mellan familj och vänner å ena sidan och arbete å andra.
Pär svarar att vi behöver ta mer hänsyn till varandras olika livssituationer utan att ge avkall på att alla ska bidra utifrån sina förutsättningar. När man går hem från dagens arbete kan man försöka förnimma allt gott som man gjort.
– Sedan blir mitt råd till henne är att det går inte bara att leva med jobbet. Du måste skapa någonting vid sidan av. Själv hittar jag mycket inspiration i litteraturen, i filosofin, i musiken och i idrotten. Hon har ju också ett stort musikintresse. Mitt råd till alla chefer är att de måste hitta någonting vid sidan av som kompletterar deras liv.
Pär Eriksson är kritisk till skuldbeläggning. Han tycker att man ska släppa skulden och i stället lyfta ansvaret. På det sättet skapar man trivsel, stolthet och en bättre verksamhet.
Under hösten skriver Pär om att vi behöver bli mer frågvisa och nyfikna på varandra. Inte för att i första hand vara artiga utan för att det är ett sätt att vara raka och ärliga mot varandra i syfte att utveckla verksamheten.
– Enda möjligheten att vara kommundirektör är att vara nyfiken. Om jag inte frågar hur medarbetarna eller cheferna tänker är ju jag chanslös. Jag vet ju inte. Jag sitter ute i ett eget litet runt avskilt från verksamheten, säger Pär.
I december ställer Sibel en sista fråga om vad som driver oss i slutändan: Varför går vi till jobbet? Pär svarar att han söker mycket av sitt engagemang i viljan att förändra.
Pär Eriksson hoppas att hans bok ska stimlera unga och nya chefer att kliva in i ledarskapet lite mer förberedda och orädda.
– Den riktar sig till den som är intresserad av samhället och ledarskap oaktat ålder och vart man jobbar, men om jag är ung, nytillträdd chef så blir naturligtvis boken extra spännande.