Det blir mycket tid i fåtöljen för Gunnar. Han är pensionär sedan 20 år tillbaka, har svårt att gå, har rollator både inom- och utomhus. Sedan många år tillbaka har han polyneuropati, en sjukdom i perifera nervsystemet.
– Första känningen fick jag redan 1971 när jag dök under en semester på Ibiza, det var något i ryggraden som knäcktes till.
Fast det var inte förrän på 1990-talet som sjukdomen förändrades radikalt. Då blev han mer rörelsehindrad.
– Det är som att gå på luftmadrasser, brukar jag förklara. Och det är svårt att hålla balansen med ”luftkuddarna” under fötterna. Jag blir också väldigt trött och har en del andra bekymmer.
Resande säljare
Gunnar Ungvall har arbetat 35 år (1956-1991) av sitt yrkesverksamma liv som säljare hos Marabou.
Favoritchoklad?
– Ingen speciell, mörk choklad i så fall. Jag älskar verkligen choklad, har inte blivit trött på det fast jag jobbat med det så många år.
Det Gunnar Ungvall främst tycks uppskattat med arbetslivet är att han fått flytta runt så mycket i landet. Och han har uppskattat kontakterna med alla tobakshandlare, lanthandlare, livsmedelshandlare genom åren.
Gunnars egna inkörsport i arbetslivet var i en liten butik. Redan som 12-åring började han jobba hos Hilma Larsson i Åsen i Vingåker, sedan blev det hos Sven Perssons specerihandel och så tillbaka till Hilmas Larssons efterträdare Nils Lööw.
Sysslor i butiken?
– Alla. Jag var springpojke, butiksbiträde, sålde lösvikt över disk, hämtade sill i källaren i tunnor…
Gunnar minns att han brukade hämta sillen, lägga den på papper, gå upp i butiken för att visa kunden…
– Ibland var inte sillen till belåtenhet, kunden tyckte den såg torr ut. Då gick jag ner i källaren igen, doppade sillen i tunnan en gång till och gick upp med samma sill…
– Då blev kunden nöjd.
Såg en annons
Hösten 1956 hittade Gunnar Ungvall en annons om att Marabou i Sundbyberg utanför Stockholm behövde en säljare. Han sökte och fick börja 1 december.
Det blev ett antal år i Stockholm. I mitten av 60-talet sen gick flyttlassen till Småland och Kalmar, därefter till Falun och så ett år i Göteborg.
– I Göteborg hade jag innerstaden som mitt område, det passade mig inte så bra. I Eskilstuna fanns en kollega som samtidigt inte trivdes där, så vi bytte plats. Jag ville återvända till Sörmland.
Sedan 1966 är Gunnar Ungvall Eskilstunabo och trivs.
Han och hustrun Inger har bott på Lenngrensgatan, Tunavallsgränden och under tio år i vinterbonat sommarhus i Stora Knutstena. Men nu är huset sålt och de bor på Kajerdtgatan i övre Nyfors i stället.
Fritid?
– Jag har alltid gillat att hålla i gång. Började med orientering, först i Sundbybergs IK och sen i IK Standard. Det var Lasse Lindgren som drev Hållstakiosken som lockade mig dit.
– Björnlunken sprang jag 25 gånger och det har blivit några halvmaror. Men sedan polyneuropatin tog över har jag inte kunna springa, då började jag cykla i stället.
Hur känns det att fylla 80?
– Inte farligt alls, mentalt känner jag mig inte som 80 år.
Hur firar du?
– Vi reser till Kanarieöarna och är borta i två veckor.
Resor är det stora intresset i Gunnar Ungvalls liv. Det har blivit åtskilliga genom åren. Bilresor genom Europa, i Kanada och USA. Han nämner många fler platser i världen som besökts.
Den bästa resan?
– Det var nog Afrikaresan. Vi flög via London till Kapstaden, var i Johannesburg, på Robben Island, på safari med mera.
Även om han kört hundratusentals mil i tjänsten har han aldrig tröttnat på att sitta bakom ratten.
Önskeresa?
– Jag har aldrig varit i Kalifornien. Men den önskeresan får man nog glömma nu.
Ha en trevlig födelsedag!
– Tack.