En killgrupp är till för att försöka nå en handfull gymnasieungdomar som är tillräckligt öppensinnade för att ta till sig av jämställda värderingar.
Än så länge är man precis på väg upp ur startgroparna med hela projektet, där skolan handplockat fyra elever med hög närvarofrekvens.
‒Eleverna och jag håller på att lära känna varandra, säger Jesper Wetterhus-Ravinale, som själv relativt sent kom underfund med att han gick omkring med en relativt tung ballast med ganska maskulina uppfattningar.
Inte så extremt så att han en gång tyckt att konflikter måste lösas med att någon både bildligt eller gärna bokstavligen måste bita i gräset och underordna sig en starkares självklara rättighet att alltid ha rätt.
‒Jag har aldrig varit särskilt road av de här ganska råa skämten som somliga tycker är okej men som kan vara både grovt sexistiska och rent bedrövliga ur synvinkeln jämställdhet.
‒Jag hade ingen som talade med mig och förklarade att det är helt okej att faktiskt ha känslor, jag får vara både rädd och ledsen, om jag nu är det. Det är helt okej. Fast jag är kille.
När Jesper själv gick i skolan kunde man säkert vända sig till kuratorn om man drabbades av en massa känslor som man inte riktigt visste hur man skulle relatera till. Om det nu var så illa att man inte kunde trycka bort dem i någon vrå av medvetandet.
Ett visst mått med skam var det förstås om nu någon blev vittne till en klasskamrat som faktiskt knackade på dörren till kuratorn.
‒Först efter gymnasiet när jag började på högskolan har jag på allvar börjat utmana mitt eget beteende.
Det hela beskriver Jesper som ett pågående arbete.
Många killar och unga män befinner sig i riskzonen att plocka upp en kompakt kärv machoattityd, och i värsta fall cementeras den hållningen redan i unga år hos en kille.
Och machohållningen är något som genomsyrar väldigt mycket, menar Jesper. Det syns ganska tydligt på hur många ungdomar ser på detta med alkohol och andra droger, hur man ser på hårda tag och kanske våld, och hur få personer som verkligen ställer sig upp och vågar opponera sig när någon fäller nedvärderande ord om tjejer eller kvinnor.
Här ingår självklart även objektifieringen av tjejer och härifrån är inte steget långt alls till att någon behöver få förklarat för sig vikten av samtycke om det nu är sex en relation ska utmynna i
Riktigt så långt har man inte kommit i killgruppen på Rekarnegymnasiet ännu, men Jesper hoppas att man når fram dit också.
‒Vi kom i gång först vid terminsstarten i år och vi måste få en chans att bygga upp en relation först, en chans att skapa ett förtroende för varandra.
‒Men när vi väl har den plattformen att stå på är det förstås enklare att prata om vad som helst. Även det som handlar om sexuella relationer.
På denna punkt protesterar alla medlemmarna i tjejjouren Meja mot att porrindustrin matar alla åskådare med bilder som i värsta fall utmynnar i att ungdomar utan egen erfarenhet får uppfattningen att sex verkar handla mer om våld och förtryck än om en nyfikenhet att utforska varandras sexualitet.
Behovet av killgrupper är förstås inte begränsat till Rekarnegymnasiet. Jesper understryker noga att han är så glad och tacksam att han fått en inbjudan till skolan.
‒Jag tror definitivt att vi skulle behöva skapa killgrupper även på andra gymnasieskolor, och på högstadiet också, säger han och stannar egentligen inte där heller.
‒Vi kanske behöver starta redan med riktigt unga killar. Även om vi då självklart får anpassa oss efter vilka vi möter, och kanske inte riktigt kan prata om exakt samma saker med barnen som med ungdomarna på gymnasiet.
Men arbetet att nå alla killar kräver framför allt mycket tid och lika mycket tålamod.
‒Jag kan förstås inte tvinga en annan människa att börja tänka mer jämställt, men jag kanske kan plantera ett litet frö, en liten tanke, som kanske kan slå rot..? Mycket vore vunnet med det, tror jag.