Himlen gråter under morgonen. I ruskvädret står Aulis Kytömäki, 78, framför entrétrappan. Hustrun tar en bild av honom. Den var en gång i tiden hans, den där trappan. 1958, när Sporthallen bara var några år gammal, jobbade han hårt för att göra den inbjudande för besökarna.
‒Det var sex tanter som städade inne i hallen. Min uppgift var att hålla trapporna rena, minns han.
Den stora entrétrappan var det sällan några bekymmer med. Värre var det runt hörnet.
‒På trappan på kortsidan blev det is. Det fanns inget tak där, berättar Aulis Kytömäki.
Trots att han inte fick använde han då och då salt för att få den mindre trappan i skick. I dag är den märkbart söndervittrad.
‒Jag har väl bidragit till det kan jag tänka mig, säger han och skrattar från magen.
Fram tills nu har den mäktiga tegelbyggnaden mitt i stan prytts av bokstäverna SPORTHALLEN, försedda med neonrör. Under onsdagen togs bokstäverna ner. De kommer dock inte försvinna med hallen, utan monteras snart upp igen - i Munktellarenan.
‒De ska sättas upp på tegelväggen vid minigolfbanorna, berättar Anette Pallhed, kommunikationschef på kultur- och fritidsförvaltningen i Eskilstuna.
Ett konstverk från Sporthallen har redan räddats för eftervärlden, och stolarna från stora hallen finns numera i Sméhallen. Även den gamla platsbyggda biljettkuren kommer tas om hand. Var den ska stå framöver är emellertid inte bestämt.
Resten kommer att rivas, och det snart. Det invändiga arbetet är redan i full gång och inom några veckor hoppas entreprenören komma i gång med rivandet av själva byggnaden.