Det var i slutet av januari av 2006 som Ulf T Ericsson rycktes bort i sviterna av ett elakartat malignt melanom. 38 dagar efter det att han blev inlagd på Mälarsjukhuset var han borta.
– Som alltid när en riktigt nära anhörig dör så känner man sig efteråt nästan som andligt amputerad, säger Per Ericsson.
Men ganska snart efteråt väcktes en tanke att han skulle göra något med alla de historier som han mindes att hans far berättat.
Läs hela artikeln i tisdagens papperstidning