I psykologen och författaren Hédi Frieds sommarprat i Sveriges Radios P1 beskrev hon sin tid som ung flicka och judinna under andra världskriget. Hon berättade kronologiskt om hur hon kom till lägren Auschwitz och Bergen-Belsen, om människorna hon mötte, om deras öden, om sitt eget och om hur varm choklad blev smaken av Sverige. Fasansfulla beskrivningar av hur människor skickades till gaskamrarna varvas med anekdoter om hur vardagliga stunder kunde uppstå även mitt i mörkret. Hon berättade även om att åldras, och om omskakande resor tillbaka till lägren.
- Jag jämför åldrandet med bergsklättring, ju högre jag kommer desto mindre blir allt som finns i dalen, desto mindre betyder det. Det är positivt, jag bekymrar mig allt mindre för det som tidigare innebar stora problem. Men samtidigt känner jag mig mer och mer på sidan av, inte längre tillhörande dem där nere, sade hon.
Hédi Fried kom till Sverige 1945. Hon är utbildad psykolog och har ägnat en stor del av sitt liv åt att undervisa, skriva och föreläsa om förintelsen – och om farorna med att glömma.
- 1945 när vi kom till Sverige orkade ingen lyssna till våra berättelser, och det tycks inte vara annorlunda i dag, säger hon i programmet.