Sparreholms hästcenter har sedan många år riktat in sig på klassisk ridkonst, och det är också den typen av ridning som stod i fokus på tredagarsfestivalen Arena 2017 i helgen.
En av deltagarna var Nicole Nelin som rest från Sjöbo i Skåne tillsammans med 13-åriga hästen Chili. Hon har deltagit i Arena även tidigare, och under helgen gick hon flera lektioner med tyska instruktören Sabine Oettel.
‒Det har gått väldigt bra. Det är lite nervöst att träna inför publik men folk här är väldigt sköna. Alla kommer hit på samma villkor och om jag gör fel så är det alltid någon som sitter i publiken och tänker "åh vad skönt, det där felet gör jag också", säger Nicole Nelin.
Hon tog steget från tävlingsdressyr till klassisk för drygt fyra år sedan. Hon kände att ridningen inte gick som hon ville, att hon sände för många signaler till hästen. Samtidigt var Chili, som då var systerns hopphäst, stressad och träningarna gick dåligt. Ibland blev det rentav farligt. Efter ett pass som kunnat sluta i tragedi i en riven mur, slutade systern rida helt. En känd tävlingsryttare rådde familjen att avliva hästen, men familjen kunde inte förmå sig. Eftersom hon var dressyrryttare bestämde Nicole Nelin sig för att tillsammans med Chili prova klassisk dressyr, något som hon hört talas om men aldrig provat.
‒Jag läste på själv och testade lite, sedan red vi för en instruktör och det gick jättebra.
Ekipaget utvecklades tillsammans och idag är Chili en harmonisk och arbetsvillig häst.
‒Jag känner att jag förstår vad det är jag håller på med på ett annat sätt än vad jag gjorde tidigare. Förut trodde jag bara att jag visste, säger Nicole Nelin.
Klassisk dressyr brukar beskrivas som att den syftar till att göra hästen stabil, stark och trygg, istället för att fokusera på prestation eller tävlingsresultat.
‒Den utgår från hästens och ryttarens individuella och gemensamma förutsättningar, det är därför den passar alla, säger Åsa Wallin, marknadsansvarig på Sparreholms hästcenter som arrangerar Arena.
Att stilen kallas "klassisk" handlar om att den grundar sig i olika typer av bruksridning, alltså det man historiskt har använt hästen till. Ett exempel på det stod ryttargruppen Celeres Nordica för under festivalen. De gav deltagarna en historielektion i hur hästar använts i strid av bland annat riddare.
‒Många tränar på till exempel galoppombyten men har ingen aning om varför. Vad ska man använda det till? Det handlade från början om att finta motståndaren och plötsligt kunna byta sida, säger Fredrik Egemalm, en av medlemmarna i sällskapet.
Moderna tolkningar av tornerspel syns nuförtiden på var och varannan medeltidsmarknad. Men enligt Fredrik Egemalm är Celeres Nordicas mål att vara så historiskt korrekta som möjligt. Ryttarnas 35-kilos rustningar är genuina, lansarna är historiska kopior av övningslansar och dräkterna är sydda efter målningar och fynd.
Som avslutning på festivalen möttes riddarna Klas Lundberg och Åsa Cidh i en fartfull kamp med lans och sköld, så kallad jousting.
‒Här måste de rida med sitsen. De har plåtrör på benen så de känner inte skänklarna. De ser knappt någonting genom hjälmen så de rider bara med rumpan, kommenterar Fredrik Egemalm medan träsplittret yr och publiken drar efter andan.
Det här var fjärde gången som hästcentrat arrangerade festivalen. Åsa Wallin tror och hoppas att det blir en femte gång nästa sommar.
‒Planen är att köra sista helgen i juli. Tanken är att vår mentor Manuel Jorge de Oliveira ska vara med då, säger hon.