Irma föddes den 23 november 1917 i Västanfors/Fagersta där hon också växte upp. Efter realexamen började hon som volontär på Fagerstaposten. Irma har alltså gått den långa vägen och lärt sig journalisthantverket från grunden. Men inte bara det. Hon har också hunnit med att uppleva hela den tekniska utveckling inom media som i dag känns så självklar.
Nästa station var Eskilstuna Kurirens lokalkontor i Köping, dit Irma flyttade med sina två döttrar 1948. Det var tidningens dåvarande chef J. A. Selander som anställde henne och Irma utgjorde faktiskt lokalkontoret i en och samma person. Där fick hon ta hand om både allmänna nyheter, polisrapporter och familjesidan, men sportevenemangen skulle också bevakas. Manus måste hon leverera i Kungsör dryga milen bort, och det per cykel. Otänkbart i dag när vi bara behöver trycka på en knapp för att skicka artiklar på datorn.
1965 började Irma sin tjänst som redaktör på Strengnäs Tidning och den innehade hon till sin pensionering. Strängnäs erbjöd ett spännande verksamhetsfält för Irma som med sin personliga intervjustil lyckades fånga de mest skiftande typer av människor. Ofta var det representanter från det militära, och då ska man komma ihåg att det inte bara var pansarregementet P10, utan att man också utbildade FN-soldater i Strängnäs. Men Irmas arbetsfält omfattade också kyrkan och dess verksamhet, liksom Sundby sjukhus, en stor institution på den tiden. Hon var aldrig rädd för att möta nya utmaningar. Irma var nog den första utomstående kvinnan som fick följa med på en manöver anordnad av P 10. Det talade hon med stolthet om. I Strängnäs har Irma också funnit många vänner som hon känner sig djupt förbunden med.
Det går inte att tänka sig Irma utan hund. Otaliga är de fyrfotade vänner hon har haft. Under flera år var hon också engagerad i Brukshundsklubben. Kanske inte alla hennes riesenschnautzrar var lika engagerade. För dem räckte naturen runt huset där ute i skogen där hon bor. Och det kanske också kan stå för Irma själv. Med tiden har hon blivit ett med naturen och tycker inte alls att det är underligt att en stor älg, eller ett rådjur kan stå och titta på henne utanför husknuten.
– Vi hälsar vänligt på varandra, säger Irma.
Men inte bara djuren, utan också besök från den stora världen har hittat ut till Irma i skogen. Förutom alla de resor som Irma själv företagit har barn och barnbarn från Belize, Berlin, New York och Florida kommit på besök, och många är de långväga vänner som sökt samtalen och samvaron med Irma.
Aimée Delblanc