Han har haft en restaurang i Paris, Owe Gustafson. Bara en dag visserligen, men ändå.
Och när han fyllde sextio år var det en sak han önskade sig: att åka till Neapel, iklä sig en hatt och bli fotograferad där.
– Hatten köpte vi i Rom visserligen, men min hustru fotograferade mig i Neapel och så åkte vi därifrån igen. Det blev också över en dag.
Den stiliga bilden och den stiliga hatten syns på omslaget till boken Owe Gustafson i urval, och den bevisar att han ägnat sig betydligt mer än en dag åt tecknande och formgivning. I sin födelsestad Eskilstuna, på Konstmuseet, ställer nu illustratören, formgivaren, filmtecknaren och författaren Owe Gustafson ut, i det som kallas rum 1.
– Jag debuterade som tecknare i Eskilstuna-Kuriren men flyttade från Eskilstuna 1959 och började på Konstfack. Jag gick där samtidigt som Lasse Åberg och Carl Johan De Geer. Då hette det reklam och bokformgivning. Reklam var ingen av oss särskilt intresserad av. Jag var ett år på reklambyrå men sedan har jag frilansat som illustratör.
Han har tecknat hela sitt liv, ser tecknandet som ett sätt att leva. ”Måla kan man lära sig. Teckna är man född till”.
– Men min mamma tyckte nog jag tecknade bättre när jag var tolv än när jag var femtio-...
Hur som helst hade Owe Gustafson från början tänkt sig en bana som bokillustratör.
– Men så kom man på att skönlitteratur inte skulle ha några illustrationer, så jag fick söka mig vidare.
Mest känd blev han kanske för animationerna till tv-klassikern Fem myror är fler än fyra elefanter, från 1973, men han har medverkat i otaliga sammanhang och ställt ut i Paris, New York och Tokyo – bland annat. Paris gillar han.
Och när bokillustratörerna försvann tänkte Owe Gustafson att det var lika så gott att han skrev böcker själv – för att kunna illustrera också. Han har skrivit Fega män röker inte, 1994, Pekbok för farbröder, 1991. Det snöar på min hatt, 2001, och Mannen som gör ingenting, 2004.
”När jag var pojk, på förtitalet, sas det att om man pissade i kors med någon så dog Hitler. En gång, på sextitalet, pissade jag i kors med jazzlegenden Bud Powell. Det var på muggen till Gyllene Cirkeln på Sveavägen. Hitler var död. Leve jazzen!”
Citatet är ur Fega män röker inte.
Han gav ut en samling med haikudikter också, kallad 17.
– Haiku passar mig. De är koncentrerade och haiku betyder förresten bild.
Hans egna bilder är tydliga; humoristisk poesi, förklädd filosofi i svartvitt. Owe Gustafson säger att han skulle vilja kunna teckna som Miles Davis spelar. ”Aldrig en ton för mycket.”
Teckeningar kallas utställningen som pågår mellan 21 mars och 10 maj.