– Jag tror inte det påverkas. För i den mån tecknarna blivit mer försiktiga och censurerat sig själva så har det redan skett här i samband med hoten efter satirteckningarna i Jyllands-Posten år 2006. De som tecknar politisk satir nu, sådana som till exempel Pontus Lundkvist, kommer knappast påverkas av det som hänt, de är av segt virke och låter sig knappast böjas. Visserligen vet ingen än vad som ligger bakom morden, men om det skulle vara religion så är det en fråga svensk satir sysslar väldigt sällan med, serietecknandet är mer inriktat på klassfrågor och queerperspektiv.
Kände du till Charlie Hebdo?
– Oh ja, Charlie är en institution, tidningen ingår i en lång obruten tradition av satirtecknande som finns i Frankrike. I Sverige har det sett annorlunda ut. Vi har haft få bildsatiriker sedan 60-talet. Det är först på senare år de blivit fler. Och min förhoppning är att serietecknandet ska öka och innefatta även andra ämnen och perspektiv.
Varför lämpar sig tecknande så bra för satir?
– Därför att en teckning är ett så snabbt och praktiskt sätt att gestalta en idé. Man behöver bara en tanke, ett papper och en penna.
Hur har du själv påverkats av attentatet mot Charlie Hebdo?
– Det är klart man blir rädd och ledsen. Det var obehagligt att ta del av de tillmälen på Twitter som mött Johannes Klenell, redaktör på serieförlaget Galago, efter hans uttalanden om dåden i bland annat Aktuellt.