I år är det 300 år sedan drottning Hedvig Eleonora gick ur tiden. Den svenska barockens drottning har hon kallats och inför jubileumsåret fick Per Hammarström frågan om han ville smycka ett bord i Hedvig Eleonoras anda.
– Och det är klart man vill.
I veckan invigdes hans bordsutställning i Kungliga slottets livdrabantsal där den finns till ögonfägnad året ut på temat "en barockfantasi".
– Jag har hämtat inspiration i barocken, däremot inte kopierat den. Snarare drar mitt bord åt flower-power-hållet, säger Per Hammarström som format, glaserat och bränt i keramikverkstaden hemma i Strängnäs och därefter packat och fraktat de många föremålen till Stockholms slott.
För det handlar om ett verkligt dignande bord som det tar tid att se sig mätt på. Sedan man väl upptäckt att pastejterrinen är formad som en fågel sticker plötsligt tre små fågelungar fram under fjäderskruden. Venusmusslor samsas med drakägg och svanen på bordets mitt är fylld av både torkade blommor från Strängnäs och färggranna lerditon.
– Allt är tillverkat i benporslin, ett komplicerat material som lätt spricker.
Att en svan skulle finnas med var Per Hammarström klar över från arbetets start.
– Man åt ju gärna svan på Hedvig Eleonoras tid.
Sedan har fantasin fått flöda fritt och Per Hammarström hade med sig så många porslinsattiraljer till slottet att han inte trodde att allt skulle få rum.
– Men bordet slukar mycket - allt fick plats utan att det ser överbelamrat ut.
Åtta kuvert dukade med Pers tallrikar och Hedvig Eleonoras egna glas finns också på bordet. I montrarna utmed salens väggar finns smakprov ur Hedvig Eleonoras egna samlingar.
För drottningen var en ivrig samlare och konstmecenat. Det berättar Margareta Nisser-Dalman, överintendent på Kungliga husgerådskammaren och den som ansvarar för det så kallade Hedvig Eleonora-året.
– Man kan säga att vi använder hennes död för att blåsa liv i henne. Hedvig Eleonora var en mycket kraftfull kvinna och en stor beställare av konst och kultur. Hon kom hit som 18-åring 1654, gifte sig med Karl X Gustav, och gjorde det hon skulle, det vill säga födde en son, som dessutom överlevde till vuxen ålder. Redan som 24-åring blev hon änka och därmed förmyndarregent.
Sitt underhåll, livgedinget, använde hon för att köpa konst och bygga slott. Både Drottningholms och Strömsholms slott kom till på Hedvig Eleonoras initiativ och hon var också en av de som engagerade Nicodemus Tessin för återuppbyggnaden av Stockholms slott.
– Hon var den tidens allra mest inflytelserika kvinna, men är tyvärr lite bortglömd i den svenska historien. Det vill vi gärna ändra på i år, säger Margareta Nisser-Dalman.
Om Per Hammarström själv fick Hedvig Eleonora till bords - vad skulle han bjuda på?
– Något riktigt gott, kanske jordärtskockssoppa. Kanske fasan. Det verkar godare än helstekt svan.
Vad skulle hon säga om dukningen?
– Kanske att den är lite crazy, Men jag tror Hedvig Eleonora skulle ha gillat den.