Dolly Style har det inte lätt i dessa dagar. Inte nog med att deras ”Habibi” inte ens tog sig till Melodifestivalens andra chansen - i dokumentärserien ”Dolly Style-fabriken” som finns på SVT-play skildras mindre trevliga sidor av spelet bakom Molly, Holly och Polly.
För den oinvigda kan man beskriva Dolly Style som en popgrupp bestående av tre tjejer i pastellfärgade peruker med en entusiastisk fanskara som förvisso innefattar DN:s krönikör Fredrik Strage men framförallt består av flickor i lågstadieåldern.
Sedan första Mello-framträdandet 2015 har samtliga medlemmar bytts ut, vissa av dem flera gånger. I ett ”vanligt” popband skulle något sådant vara förödande men i Dolly Style har det blivit en grej.
”Man föds inte som Holly, Molly, Polly. Det är något man förtjänar.”, säger en av gruppens skapare i dokumentären.
Att Dolly Style är ett kommersiellt projekt som bygger lika mycket på att kunna sälja skräp i webshopen som att göra hits är inget unikt egentligen och kanske inget att uppröras över 2019. Deras fans är förmodligen nöjda så länge de kan se gulliga musikvideor och klipp där tjejerna äter godisråttor på Youtube. Att kjolarna är stjärtkorta och att texterna kryddas med inte alltför väl dolda sexuella anspelningar fortsätter nog att locka även papporna till deras spelningar.
Det som skaver mest i dokumentären och som åtminstone får mig att överväga att avfölja Dolly Style på Instagram är att trots att deras budskap om girl power och att våga vara sig själv så verkar det inte gälla i själva gruppen. Där är ingen unik. Alla går att ersätta.
När mina döttrar vill dansa ”Habibi”-dansen så hänger jag ändå på. Visst, det är Dolly Styles svagaste låt men det är ju ändå en hit och mina ungar skiter väl i om Dolly Style är kapitalismens riddare vars mål är att bli den lättsmälta popens svar på McDonalds. De gillar ju McDonalds!
Värre är det när de hoppar i soffan sjungandes ”I believe I can fly”. Då har jag god lust att berätta om R. Kelly vars karriär borde ha avslutats redan på nittiotalet när det började cirkulera rykten om att han hade gift sig med den då femtonåriga Aaliyah. Förhoppningsvis får han sina fiskar varma i den stundande rättegången. För den nyfikne rekommenderas dokumentären ”Vi som överlevde R. Kelly”, även den finns på SVT Play. Vill man ha kortversionen så sammanfattades den av Dave Chappelle redan 2003 i videon ”Pee on you”.
Chappelle har även avhandlat Michael Jackson och dennes förehavanden med unga pojkar vilket är temat i ”Leaving Neverland” som i dagarna släpps på ovan nämnda streamingtjänst. Att den skulle påverka Jackos fans är dock osannolikt. De tycks vara immuna och moonwalkar snabbt vidare så fort pedofilanklagelser kommer på tal.
Och jag, jag fortsätter att dansa Habibi-dansen, lajkar Dolly Styles senaste inlägg på Instagram och hoppas på att nån gång få bli ”Veckans Dolly”.